Trist. Trist och tråkig, stressig och bråkig. Så har min senaste och sista månad i huset sett ut. Jag ber om ursäkt för glappet emellan senaste inlägget, men jag har levt i en vardag med en grå klump i magen och tårar på ögonlockets nederkant. Blogginlägg har haft sista prio.
Mycket högre upp har jag prioriterat-
1. Att hitta ett hus.
Uppdrag ännu inte utfört. *Gulp*
2. Att hitta någonstans att bo för vår snart hemlösa familj, innan vi hittar ett hus.
Uppdrag utfört. Phu!
3. Att packa ner bohaget i lådor som ska stå magasinerat på obestämd tid.
Uppdrag halvt utfört.
4. Att släpa kroppen iväg till grå vardag. När den helst vill ligga i sin varma trygga säng i fosterställning, alt svinga handleden i ett magiskt stråk och trolla fram ett drömhus i ett trollslag. I varje fall inte ägna tid åt saker som känns helt meningslösa när man inte har ett tak över huvudet inom kort...
Det har ju inte löst sig ännu med hus. Vi kommer bli hemlösa den 1/11. Men min makes fantastiska faster har förbarmat sig över oss och ger oss tak över huvet så länge vi behöver det. Så vi flyttar till henne snart. Det känns fantastiskt att en männsiak kan tänka sig att öppna sitt hem för oss- en ganska högljudd småbarnsfamilj :) Och våra goda grannar har lovat att vi får låna deras garage- så länge vi behöver det, till att magasinera våra saker. Så det har ju löst sig- bara inte helt och hållet...
Det tråkigaste i detta är att jag och maken har varit under sådan stress att vi har hamnat i fler bråk med varandra än någonsin. Vi är ju båda helt slutkörda och sönderstressade- så kärleken går på sparlåga. Hoppas att vi kommer ur detta helskinnade.
Men allt löser sig och om man ser på vilka problem livet kan erbjuda så är detta verkligen inte ett stort problem. Man kan ju bli sjuk, eller ännu värre, nån man älskar kan bli sjuk. Döden och allt däremellan är ju faktiskt så mycket större och svårare problem. Så man ska ju egentligen vara tacksam att detta är mitt största problem.
Det löser sig säkert- det gör det alltid! som alla tröstande människor sagt med något magiskt i rösten och ögat.
Kärlek till er! Nu ska jag knarka lite hemnet- för 17:e gången denna dag...
