Är det inte det ena så är det så typiskt

Idag på väg till jobbet kände jag mig helt matt. Alltså, vi snackar KOMA.
Men så tänkte jag på mitt löfte om att ändra inställning- och provade dra lite på smilbanden. Faktiskt kände jag mig några hekton lättare, jag fick lite studs i stegen och ljuset blev lite klarare.
Då ringer de från skolan- "Juliana har stått på näsan på skolgården och blöder från tänder och läppar. Man bör nog ta henne till tandläkaren".

Man bara- ORKAR INTE!

Men hon har varit med pappa Henrik hos tandläkaren och det ska inte vara nån fara med hennes nya tänder, mjölktänderna är ju ändå på väg att ryka. Men snälla nån! Nu får det räcka med tråkigheter! Skicka oss glada positiva besked istället och ge oss en strimma hopp.
Du där uppe som lyssnar... (komiskt att jag skickar en bön med ett blogginlägg- snacka MODERNT! ;)



TACK för idag!