Århundradets sämsta helg?

Ja. Jag tror faktiskt det. Ibland känns det som att ju mer du tycker att ditt liv suger- desto mer skit serveras du. Lite - "SÅ DU TROR ATT DETTA ÄR SMÄRTA? KÄNN PÅ DETTA!"

Så blev det denna helg.

Man är ju bostadslös för närvarande. Det suger ju rent allmänt. Och ärligt talat så förstår man uteliggare som ger upp- för utan en fast punkt, ett hem, så känns livet rätt kaotiskt. Faktiskt.

Som grädde på moset så valde min son att flytta till sin far på Gotland denna helg. Och ja, jag tror på jämställdhet i föräldraskapet. Men som jag har kämpat med denna underbara lilla människa! Och slagits mot varenda väderkvarn! Så väljer han bort mig. Det är inte utan att det svider till i hjärtat. Och att tårarna rinner till. Men i slutändan hoppas jag bara att det blir bra för Lee. Att han ska klara skolan, få vänner och känna att han har en trygg plats. Och just nu har jag inte ens ett hem att erbjuda, så det kanske blir bäst så här.
Men helt klart en smärta i att inse att just nu är inte jag den bästa föräldern för honom.

Sen då när vi hade vinkat av Lee och pussat hans kind så att man ska klara sig ända till Jul utan att pussa på hans kinder. DÅ! Då går Lillan och trillar ner för en klätterställning ca 175cm upp i luften och landar på huvudet. Alltså! Fan! Då ville jag bara dö av oro! Jag skrek rakt ut och sprang fram till henne- jag stod så nära att jag skulle kunna fånga henne- om hon trillat åt mitt håll, men hon föll SÅKLART åt andra hållet. SÅKLART. Hon skrek inte utan bara såg alldeles rädd och chockad ut, sen lät hon som att hon tappat andan. Och jag fick PANIIIIK! Sen ville hon somna. Men i helvete heller! Jag ringde 112. Och de skickade en ambulans som konstaterade att hon hade hjärnskakning, men inget mer, fallet hade gått så bra som det bara kunde.

I söndags när jag vaknade bredvid henne så kände jag en sådan lättnad och tacksamhet över att hon låg där- som om inget hade hänt. Och då pussade jag hennes mjuka kinder en miljon gånger- bara för att jag kunde.

Så ok. det var en skräckhelg från helvetet, men i slutändan så är jag bara så tacksam för det jag har. Och ska fokusera på det istället för att känna skit över det jag inte har.

/Hälsningar Dalai Lama Sara :)