Mitt i allt detta kaos så finns det ändå tillfällen till glädje- och jag menar sann glädje. Så där varm god glädje som bara kärlek sprider. För mitt i allt så har ett hem öppnat sig för oss- Henriks faster som tagit in oss i sitt hem. Tänk! En människa som öppnar sitt hem för OSS! Och låter oss komma in i hennes liv och bryta hennes vanor. Fint!
Och vänner och familj har visat sina goaste sidor- de där sidorna som man alltid vetat fanns där, men i samtal och i möten så tar annat plats som ytligheter och triviala vardagsproblem, men nu visar de sig. Kärleken och vänskapen. Det kan låta underligt men denna plats av rörelse har visat vilka krafter av trygghet jag har runt mig.
Igår pratade jag med Lee på telefonen- och han verkar verkligen trivas på Gotland. Så fantastiskt!
Sen pussade jag flickorna godnatt för kvällen och sen när jag la mig ner för att sova bredvid maken- viskade jag "Ni är mitt hem" till honom. För det känns så. Mitt i allt så har jag något starkare än ett hus som jag kallar mitt hem. Jag har kärlek och jag bor i den just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar