Alltså jag kämpar verkligen med att ha en positiv inställning. Så jäkla jobbigt att man ska vara så negativ.
Jag som annars hatar negativa människors inställning. De är som ett gift för all kreativitet. Och jag brukar tänka att de som har en negativ inställning ska tänka om och se på det de har, inte det som de saknar. Och nu är jag där. NEGATIV. Och på allmänt dåligt humör. Jag vet att jag har av det som räknas i livet- jag har min familj, jag har faktiskt ÄKTA kärlek i mitt liv. Jag har dessutom människor som ställer upp för mig och min familj. Vad mer kan man begära? Allt annat i livet är ju faktiskt bara yta. Och en del i statusracet. Men ändå så är jag så ini vassen orolig och pressad av denna hemlöshet. Och jag skäms över att inte lyckas lösa situationen. Sådan löjlig skam. Över vår "offersituation"... Och hur det har påverkat oss som familj. Och vad det har kostat oss.
Jag vill verkligen lösa detta nu. Och jag bara väntar på något. Vet inte vad. Men jag vet helt säkert att min negativa inställning inte hjälper. Ändå är den där och förstör.
Jag läste att man ska göra typiska vanesaker på ett annorlunda sätt och använda sin vänsterhand (om man är högerhänt) för typiska vaneuppgifter. Så detta skriver jag just nu med min vänsterhand. Det väcker tydligen kreativiteten. Och sen ska man ut och röra på sig. För att må bättre. Så ok. Värt ett försök imorgon blir det en härlig promenad. Oavsett väder.
Och jag kan tyvärr se hur om detta fortsätter så kommer jag bli en människa som sprider bitterhet. Och det vill jag verkligen inte. Så! Skärpning fröken Sara! Imorgon är det du som vänder denna onda cirkel! Och du börjar med din egna inställning! Always look on the bright side of life! Som Monty pyton sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar