God jul!

Jag älskar att läsa Nanna Johanssons små iakttagelser och insikter. Hon är ett geni!

Läs om hur pk-eliten förstör julen för alla andra.  :`D


Ja... Just det... GOD JUL på er!

Inrednings tips!

Denna mjukiskudde-katt kommer från Donna Wilson.

Ett bra tips till sängen är att leta upp fina mjukisdjur istället för kuddar. Så mycket roligare att bädda när man får iscensätta ett gäng mjukisar. Gör bäddningen till en lek.

Se mig själv i en ny vinkel

 Ju äldre jag blir desto snyggare blir jag. Jag vet inte om det är synen som försämras eller vad det beror på, men så känner jag :)

Vårt hus

Vårt hus. Det är så fint. Och stort. Och på alla sätt underbart! Särskilt på sommaren då man även får njuta av den stora tomten med alla blommor, frukt och bär. Det är verkligen "Ett hem". Men inte mitt hem.
Det är så konstigt. Jag har bott där i sex år, men det känns fortfarande som som att jag lånar det. Hyr det av den familj som en dag ska slå sig till rätta här. Finna sin plats på jorden. Och jag väntar på att flytta in i "Vårt hem". Konstigt det där.

Tanden!

Juliana har tappat sin första tand! Och nu börjar vi närma oss den magiska gränsen då det är slut på "roliga första händelser". För efter första skoldagen och första simtaget utan puffar, så är det bara första pojkvännen/flickvännen och det leder osökt vidare till nästa punkt på listan- första hjärtekrosset, första fyllan osv kvar. Och de firar man inte med en guldpeng direkt ;)

Hon drog ut den alldeles själv :)

Skönhetstips!

Jag är verkligen ingen sminktjej. Så om du villle ha skönhetstips som ger dig den totalt spacklade Barbie looken så kan du sluta läsa nu :)

Det är faktiskt tvärtom med mig. Jag har suuuperkänslig hud. SÅ känslig att jag som barn hade massor av eksem (mina barn har ärvt detta) och nu som vuxen får jag lätt blemmor, utslag mm om jag använder fel produkter. Tex en gång provade jag "Emma s enzyme peel" och fick ett utslag som bara växte och växte. Det såg ut som att nån kastat en kastrull kokande vatten på mitt ansikte. Jag fick panik och begav mig till akuten- där fick de stopp på utslaget. Så känslig hud är nog en underdrift...

Så därför är jag nogrann med mina produkter som jag använder. De ska vara ekologiska. Det är nummer ett. För tänk på alla kemiska ämnen som vi bara gladeligen spacklar på huden, ett av kroppens största organ som dessutom "äter" gifter och för in det i kroppen, sedan är vi så nogranna med att äta rätt och ekologiskt och att "detoxa" oss. Lite motsägelsefullt tycker jag.

Om man ser min hud idag skulle man inte tro att jag har en problemhud. Men det är för att jag använder rätt produkter. Till ansiktet använder jag just nu Burt´s bees nattkräm- även på dagen för i vintertider så behövs all extra fukt. Jag använder även deras ögonkräm och WOW! Vilka krämer! Så sköna- går rakt in utan att kladda och ger en härlig babymjuk hud.

Burt´s bees is the shit!

När jag duschat smörjer jag in hela huden med olivolja innan jag handukstorkar mig. Och sen använder jag Coconut body butter från Body shop.

Till händerna MÅSTE jag ha Hemp hand protector även den från Body shop. Denna är så bra att så fort jag ser någon på tåget med nariga händer så MÅSTE jag tipsa! Med denna handkräm behöver jag bara smörja in en till två gånger om dagen (extra viktigt är precis innan sänggåendet) och mina händer håller sig fina. Utan självsprickor och fjällande illröda partier :)


Man skulle kunna tro att detta inlägg är sponsrat av Body shop och Burt´s bees. Men så är det inte. Däremot kan det vara smart att tänka på att när du hittat en favorit i ett märke så är oddsen stora att de har mer varor i sortimentet som passar just dig och din hud. Så fråga vidare. Personalen har säkert tips!

Tänk nytt

Här har jag tagit skott från en pelargon som bara dog.

Nu så här års dör många växter ner- det är liksom så naturen funkar. Men passa på att ta skott från växterna innan de åker i soptunnan. På så sätt har du lite "späd" grönt att placera här och där och inför våren får du en ny krukväxt med ny livskraft. Och om skottet inte överlever så finns det ju alltid blomsterbutiker, eller hur :)

Skapar små stilleben-

Jag älskar att gruppera små föremål tillsammans. Som stilleben lite här och där. Mitt enda kriterie för att få platsa i ett stilleben hos mig är att jag gillar/älskar föremålet för stunden. Men sådant förändras med säsongerna :)

Just saying...

en dag ska jag ha dessa till mina barn

Perfekt leksaksförvaring i barnrummet! Man blir ju glad bara man ser dem :)

Jag finns på instagram

Jag har hittat instagram och det är ju så kul!

Följ feistylittlefellow där så får du följa mitt liv i bilder.

Lussebak

Jag bakar inte. Helst inte iallafall. Om någon gör det hemma hos oss så är det min man. Men igår jobbade han.  Och Juliana har pratat om att hon gärna vill julbaka. SÅ då tog jag tjejerna och åkte hem till mormor och morfar. Där hade mormor en stor deg lussebullar på gång. Tjejerna fick hjälpa henne baka. Det var supermysigt :)

Jag tänkte uppdatera er lite

Jag har ju haft ett köpfritt år sedan början på detta året (April) . Och jag måste säga att det har varit enklare än jag trodde. Och framför allt ROLIGARE! Här kommer en liten uppdatering så här i mellantid.


Det är så kul att gå runt i secondhand butiker och FYNDA istället för lågpriskedjorna där alla kläder ser likadana ut och produktionen inte är nåt vidare heller. Ja... hmm lågpriskedjorna eller de dyra kedjorna då som tyvärr ligger utanför min budget. Secondhand is the shit! På detta sättet så köper jag unika kläder och min konsumtion stödjer de som arbetar med återvunna kläder vilket ju är det bästa möjliga miljöval man kan tänka sig om man ska konsumera.

Att det dessutom skulle vara så enkelt att hitta snygga kläder trodde jag inte.
En liten lista på de bästa fynden jag har hittat:

Helt nya oanvända italienska ballerina skor. De är så fina i brun mocka. Det är högsta kvalitet på hantverket och hade jag sett dem i en butik på fina gatan hade de säkert kostat skjortan-  när jag såg dem tänkte jag "Jag tar dem om de kostar under 500:-". Jag betalade 200:- De fyndades på Stadsmissionen Nytorget.

Här skymtar man mina underbara skor :)

Mina fina favvobyxor är ett fynd från Beyond retro på åsögatan (ligger nära Uni :) kostade mig 150:-. Så himla fina! Jag har aldrig ägt ett plagg som jag har fått så mycket komplimanger för. De är oxå italienska och har en superhög midja. Dessutom sitter de som skräddade för mig. Helt sjukt snygga!

Jag har fyndat en ormskinnsmönstrad tantblus i totalt galet material. Den hade stora axelkuddar och när jag provade den i butiken såg jag ut som att jag hade Arnold Schwarzeneggers axlar och ett mini huvud. Men när jag synade den närmre såg jag att axelkuddarna satt med två små stygn, med andra ord en lätt operation och VOILÁ! En cool blus som ser ut som nån design som Acne lätt hade kunnat stå för. Pris: 90:-

Jag har dessutom köpt två ringar som jag  fyndade på en auktion. Jag har verkligen letat efter snygga, lite coola ringar- på de vanliga ställena var det super "klassiska" ringar med stenar på och när jag tittade på lite mindre guldsmeder så var det dyrare. Och återigen... Min budget håller inte för det just nu. Så jag är vrålnöjd! Betalade 500:- för två ringar. (Hade kollat runt och en liknande den ena som är en tunn lite diskret ring i guld skulle kosta 1900:- ny)

Dessutom har denna lilla aktion gjort att jag har grävt lite djupare i min garderob Och hittat massor med gamla bortglömda skatter.
Jag har även fått en påse med kläder av en vän som hörde om min lilla aktion- så tack så hemskt mycket! Dina gamla kläder du tröttnat på är som nya för mig :) Och i den påsen låg en klänning från APC som jag alltid ångrat att jag inte köpte när den fanns i butik. Nu är den MIN :)

OCH när jag skulle på en finfest och inte riktigt kände att jag hade finklänningen som passade tillfället- ja, då lånade jag en klänning av en vän. Perfekt!

En annan rolig sak som har kommit ur detta är att jag är lite mer experimentsvillig med min stil. Så tack för tillfälle till "Gör om mig"! Och rolig styling.

Detta lilla experiment rekommenderas alla:
som tröttnat på vår slit och släng mentalitet
vill göra något för miljön
vågar testa något nytt
upptäcka små guldgruvor i stan till bredden fyllda av vintageplagg för en billig peng.

Ta bara med dig lilla plånboken och stora tålamodet och lite extra fantasi så lovar jag att du kan fynda!

kriminellADHD

Så sorglig läsning. Just med tanke på min son och hans diagnoser. Tänk så många som har haft hans problematik och levt ett helt liv med det. Utan vare sig behandling eller förståelse för funktionshindret.

Jag hoppas att omvärlden får upp ögonen för dessa personer och kan hjälpa dem att få en anpassad skolgång och som tar vara på deras annorlunda tänk och otroliga energi, istället för att kväva den. Och att de ska få alla möjligheter till att prova ut medicinering som hjälper dem att komma i balans.

Det är tydligt att det är skillnad på folk och folk

Jag skulle kunna följa Lady Dahmers exempel och lägga upp en bild på min använda binda. Jag vet exempel på filmer där en höjdpunkt anses vara att visa vad ett manligt könsorgan producerar.


 

Min lilla superhjälte

Min son har diagnoser som han själv inte begriper vidden av. Jag börjar förstå hur de är med och påverkar hela hans vardag och jag bara väntar på den dag då skolan ska göra det.
Vi har bytt skola en gång för honom från en ABSOLUT KATASTROF SKOLA, till en bra skola där de förstår sig på att ge barn med extra behov just den extra uppmärksamheten och möjligheten. Men ändå. Skolan är ju skolan och någonstans ska man bedöma eleverna. Någonstans ska stämpeln på godkännande eller icke godkännande komma in. Oavsett förutsättningar. Och nu har vi kommit dit. Nu har min son blivit så gammal att proven duggar tätt, och trots att han som lärde sig skriva för ett år sedan- när han äntligen fått det stöd han behöver för att komma igång (han är 11år)- när alla hans skolkamrater haft en goda 4 år på sig att öva och i vissa enstaka fall säkert en 6 år av nyfiken träning, tas det ingen hänsyn till hans bristande förmåga till detta. Inte just i prov ögonblicket iallafall- då det verkligen räknas. Och gympan envisas med att ge honom extra simlektioner. Nu går han på tredje vändan extra lektioner+ två vändor simskola som vi har bekostat. Och han har fortfarande inte lärt sig simma. Men så hör det till saken att han har en motorisk nedsättning som heter DCD- den ger honom andra förutsättningar när det gäller just koordinerade rörelser. Och när jag nu efter att ha bråkat med sonen om simlektionerna i tre års tid, känner att jag måste ta upp detta med skolan- då är de inte ens medvetna om hans diagnos vad gäller detta!

Ärligt talat! Hur många gånger ska jag som förälder tvingas komma krypande på mina knän och vifta med hans diagnoser? Snälla hjälp oss att göra en plan för barnen som är hållbara och LÄS igenom diagnoserna. Jag kan inte vara överherre över skolan och komma med varenda regelverk och byråkratiska undantag. Jag vet inte sådant. För tro det eller ej. Trots att jag har barn med diagnoser så har jag ingen medicinsk utbildning eller  någon jävla aning om vilka möjligheter mina barn har till rätt skolgång. Jag är helt ny på detta! Och det handlar om något så viktigt som min sons skolgång och självförtroende. Något som minskar med varenda tillfälle då han ska jämföras och mätas med andra "vanliga" barn sina diagnoser till trots.

Konstverk med svepskäl

En sjal att svepa in sig i

Asså! Denna sjalen! Snacka om att vara invirad i ett konstverk! Helt otroligt vad man kan göra! Jag är fö imponerad av alla som kan sticka. För mig är det en dröm att en dag lära mig sticka. Men jag har för dåligt tålamod och tyvärr för lite tid. Men en dag ska jag vara en snäll farmor/mormor som trollar fram konstverk med en tråd och två pinnar. Hoppas jag iallafall. Kolla in denna ETSY- shoppen och vad "Crazy lace lady" kan!

En del människor är minst sagt händiga

Kolla in detta hantverk. Wow!
Det här är ett företag som jobbar med illustrationer och "cut outs". De heter Famille summerbelle. Kollas in deras hemsida och inspireras.

Jag skrev en dikt till en vän i kris

Till dig

 

Hur är det min vän?  Vad har hänt? 

Visa mig ärren där kärlekspilarna bränt

Vila i min famn och skrik ut din smärta

Jag dämpar min sång och vaggar ditt hjärta

Du vadar i spillror av livet i kras

Du tumlar i ishav och oceaner av glas

Jag önskar jag kunde låna dig min bepansrade själ

Jag önskar att mitt eko av ve och väl

Når dig på stranden bortom allt svart

Bepansrar din spillra och ger dig ljus i din natt

Kom åter när du funnit rösten igen

Mina öron är dina i evigheten

Min "Stil-ikon"

Stiligt Kate Bush!

Min absoluta stil-ikon är Kate Bush. Jag älskar hur hon porträtterar en poetisk, intelligent kvinna. Hon är svalt sexig, men anspelar aldrig på sin sexighet. Det är en sak jag respekterar med kvinnor. Kvinnor som klarar av att vara vackra utan att objektifieras. Sen är hennes musik en resa som växer med lyssnaren. Och hela hon andas konst. Love it!

Förlora ansiktet

Jag var arg och la upp ett inlägg som jag i ilskan tyckte var ett värdigt inlägg. Men nu när ilskan har lagt sig så tog jag bort det. Det handlade om min son Lee och hans pappa. Det handlar om något så tråkigt som en konflikt runt föräldraskapet efter en separation. En historia som jag insett är en vanlig historia. Men ändå lika tråkig varje gång. Men hur som helst så är den privat- så jag tog bort den.

Men det är där mina nya tankegångar kommer in. Varför är dessa konflikter så pinsamma? Det finns inget jag skäms lika mycket över i mitt liv som det faktum att jag inte kan komma överens med med en annan vuxen människa om något så viktigt och centralt som vår gemensamma son.
Och jag tycker verkligen att lagstiftningen runt detta (efter den erfarenhet jag har gjort mig) är så tandlös och faktiskt OJÄMNSTÄLLD.

Ingenstans i denna lagstiftning finns det möjlighet att ställa KRAV på att båda föräldrar ska dela på föräldraskapet om båda föräldrar har möjlighet till det. En förälder kan helt enkelt "välja bort" sitt egna barn. Galet.

Cobains musiklista och min

Kurt Cobain lämnade ett enormt kulturellt arv. Han förändrade faktiskt ungdomskulturen och var med och skapade en egen genre. Och om man frågar mig så är Nirvana ett band som håller varje dag!

Här kan man se en lista på hans och bandet Nirvanas femtio topp album genom tiderna. Handskrivet av Kurt själv. Coolt att se vilka influenser de hade och vilka överraskningar som var med på denna lista.

Undrar just hur min lista skulle se ut... Någon dag får jag sätta mig och sammanställa den. Då är iallafall Nirvana- Nevermind med, det är jag helt säker på :)

Snyggo

Min make är det snyggaste jag vet. Tänk vilken sann rikedom att leva med den man älskar OCH attraheras av :)

Fika från finaste

Maken min kom förbi jobbet med fika. Sån lyx. Och så snällt. För tyvärr är mina gånger då jag har fikat med maken eller en kompis på stan lätt räknade, eftersom jag måste hålla en butik öppen under mina arbetstider...
Då är det ju toppen att berget kommer till mig :)

Pralinen i förpackningen var typ det GODASTE någonsin!

Hahaha!

Läs denna- En rolig guide som kan hjälpa oss som fortfarande lever i villfarelsen att vi kvinnor ska ha något att säga till om.

I don´t care- I love it!

Juliana har ritat en mirkrofon

Juliana är född att sjunga. Hon snappar upp texter- även de på engelska bättre än jag. REDAN! Hon är liksom fem år och stoppar mig när jag hamnar i nån "låtsas" engelska när jag vardagsnynnar på p3 låtar.

- Du sjunger fel! Så här är det faktiskt! osså sjunger hon låten rakt upp och ner.

Nu sjunger hon på Icona Pop, I don´t care- I love it! dagarna i ända. Och ritar sina egna mikrofoner.

Undrar just vart det här ska sluta...

Smuts som inte tvättas bort

När jag var en liten oskyldig, levnadsglad, unge hade jag ett öknamn. Ett så jävla tråkigt öknamn att jag får ont i magen när jag själv säger det högt.

Jag har en tvillingsyster och vi hängde ihop som ler och långhalm. Oskiljaktiga. Som små barn hade vi ett eget språk- så vår pappa kunde inte ens förstå vad vi sa när vi pratade. Vi lekte JÄMT ihop och om det var någon annan kompis med så lekte vi ihop alla tre. Att vi dessutom var otroligt lika varandra gjorde det inte lättare för andra att hålla ordning på vem som var vem av oss. Så vanligtvis kallades vi för "Tvillingarna". Eller av vår mamma "Flickorna" (sägs med gäll stressad röst och på finsk brytning).

Tvillingarna kan jag verkligen leva med. Det var ju vad vi var- tvillingar. Även om det avpersonifierar en individ. Men det är inget jag ens reflekterade över. Men det öknamn jag har fått veta att vi var kända som gör så mycket ondare. Vi kallades för "SMUTS" tvillingarna.

Doften av popularitet

SMUTS. Varför? Jag kan faktiskt inte ens fatta det. Var det för att vi lekte i skogen och hade samma kläder på oss i skolan. Men så gör väl barn? Eller var det för att vi inte kom med gyllenelockar som luktade av "Jane Hellen" schampoo. För nej, min mamma köpte billigaste märket, ofta oparfymerat. Och mina lockar gjorde hon inget åt. De fick hänga i trassliga testar. För det passade mig. Jag var ändå en unge som skulle komma hem med löv i håret och uppnötta knän på byxan. Av LEK och SKOJ. För min barndom var fri och fördomsfri. Och kanske hade jag lite skitiga kläder ibland, men de var inte smutsiga.  De var äventyrliga. De var tvättade och när jag kom hem var det "Av med dina smutsiga kläder och gå och tvätta av dig " Så smutsig var jag inte. Jag var skitig av äventyr. Jag var fri att utforska. Och jag hade tillåtelse av mina föräldrar att själv bestämma när jag vill börja bry mig om det yttre. Och göra mig fin för pojkar. (Om jag någonsin ens kommit dit?)


Barn är taskiga och barn som inte låter andra barn vara barn är rent av elaka.
Och jag säger som jag alltid sagt och som mina föräldrar sa: Ett skitigt barn är ett lyckligt barn.

Farsan och company

Vi firade fars dag igår. Och då slår vi på stora trumman.
Så det blev tårta, köpestårta från Coop. Bakar ju sällan själv. Mest av tidsbrist- för det blir ju faktiskt lite godare med hembakat tycker ju jag... Men man måste ju prioritera i livet. och då sätter jag ribban vid köpestårta förnärvarande.

Köpestårta- good enough

Sen blev det present utdelning.
Min make fick en "Gustav Fröding diktsamling" som jag hittade på bytesloppis. Och en trisslott och ett bio besök med sin pappa.

Min älskade pappa

Min pappa fick en trearmad femtiotalslampa som han har tjatat om och som jag kom på att jag ju faktiskt inte använde. Så det blir ju verkligen klimatsmarta presenter.

Alla var super nöjda och jag tyckte allt var så trevligt och mysigt.

Bytesloppis

Spegeln på bilden är från bytesloppiset

Väldens bästa idé! Ta med dig ditt gamla skräp som du tröttnat på och byt det mot nytt skräp!

självmord på burk

Min son har ADHD. Jaja, tänker ni. MEN så tänker inte någon som har ett barn med ADHD i sin omedelbara närhet. För ett barn med ADHD tar ungefär lika mycket energi som hundra barn emellanåt. Och i vilken familj som helst innebär det en stor påfrestning. Men för oss har medicineringen varit avgörande för att få allt att funka. Och det är fortfarande mycket justeringar av hans medicinering för att få en balans som fungerar- dels i hemmet och dels på skolan. Antingen för låg dos- då är han oftast helt okej på skolan, lite svårt med koncentrationen, men har energi att leka med sina vänner, men hemma är han en torped med uppdrag att spränga sönder familjelivet. För hög dos- då fungerar skolan bra- bra koncentration och arbetstakt, sämre umgänge med sina vänner- eller totalt ointresserad av att leka med vänner. Och hemma fungerar det bättre. Han bråkar inte med småsyskonen och springer omkring i 130.

Men med den medicinering han tar så går medicinen ut ur kroppen på kvällen och det tar en stund innan den börjar verka på morgonen. Faktiskt ungefär precis just då man skulle behöva få lite rutiner att fungera. Vid läxläsningen- försök läsa läxor med ditt barn på en biosalong där de spelar upp favoritfilmen och se hur lätt du får ditt barn att finna det fokus som krävs för att få läxorna gjorda.
Vid läggningen av de små så tycker sonen att det är jättekul att komma in och be om kramar och säga godnatt. HUNDRA GÅNGER. Det är lite som att natta småbarn på Gröna lund.
Frukost och morgonrutinerna. ja, behöver jag ens nämna att i den situation då alla småbarnsföräldrar kämpar mot klockan så gör även vi det, fast bakbundna på ett löpband. Man kan ju säga att man är utmattad... men det vore en underdrift.


Nu har vi varit hos hans doktor och kollat på om vi skulle byta mediciner så att vi kan få hans nivåer lite jämnare. Då pratade vi om Strattera. Jag tyckte att allt lät jättebra inne hos doktorn. Sen Googlade jag biverkningar och nu är jag inte så säker. Det står att självmorden ökar med denna medicin. Barn som varit helt "vanliga" har efter en tid med Strattera begått självmord... Jag tror vi hoppar den.

Skryter

Två böcker där man kan läsa om vår familj och inredning.
OM man kan japanska. Annars får man nöja sig med att titta på bilderna.

Under det gråa täcket

Jag läser en artikel och känner det ända ner i maggropen. Känsloreaktionen är säkert ett resultat av en diskussion, som mer eller mindre urartade till ett bråk, som jag hade med en vän. Där beskriver hon sin kompis sexuella äventyr ini minsta detalj. Det är mycket detaljerad historia. Och medan hon tycker att det hela är utomordentligt komiskt så får jag bara en klump i magen när jag hör om denna kompis och hennes, i mina öron, destruktiva beteende runt sex. För i hennes återberättelse hör jag så många detaljer som för mig visar hur osjälvsäkert hennes beteende är och hur hon i många situationer ofrivilligt hamnar i ett "offer" läge. Men min vän tycker att dessa sexuella äventyr är ett bevis på en stark feministiskt hållning att ingen har rätt att döma och att kompisens frigjorda beteende är jämställt med mannens.

Jag håller helt med om att man inte ska döma henne. Jag dömer verkligen inte heller. Att kvinnan äger sin sexualitet är absolut ett steg på vägen mot jämställdhet. Jag hyllar dessutom kvinnor som tar för sig och vågar trotsa löjliga regler som inte passar in i deras val av hur de vill leva sitt liv. Men det som ekar tomt och ger mig ont i magen är min inre gnagande känsla att just denna gång handlar detta beteende snarare handlar om en sjävdestruktivitet eller vilsenhet, än om sexuell frigörelse. Dessutom får jag svårt att hantera att vi sitter där och talar om någon som inte finns vid bordet. Jag skulle vilja höra berättelsen direkt ur första handsuppelevelsen, och ifall jag har frågetecken runt händelser skulle jag vilja få svar direkt ur källan. Det liknar mest skvaller enligt mig. Särskilt sedan jag får höra så ingående detaljer. Men min vän menar att det inte är ett problem- hennes kompis är HELT öppen med dessa detaljer. Och det jag ser som destruktivt beteende ligger i min ålderdomliga syn på sexuell frigörelse. Därför urartar denna, enligt min vän "komiska" berättelse, i en diskussion om sexualitet och kanske främst sexuell destruktivitet.

Jag tycker inte det är roligt att se hur kvinnor känner sig tvingade att "vara" på ett visst sätt, och "klä" sig på ett visst sätt. Jag ifrågasätter varenda del av den bild av "en kvinna" som porträtteras vart man än tittar. Och framför allt förväntningarna på att alla kvinnor ska passa in i den bilden. Kvinnor FÅR inte tycka om sina smala omålade läppar, platta bröst och orakade ben eller för den delen- sin ovilja till att villigt och frigjort ge sig till vem som helst. För då är man inte en modern kvinna. Man är en moraltant.

Jag antar att jag är en moraltant då. Jag trivs bäst under ett grått jävla täcke där inga sugande blickar når mig. Där inga hungriga ögon ger mig förslag på om vi ska ses i sänghalmen. Helt enkelt sånt som tar fokus från det faktum att jag  är en intelligent, tänkande och kännande varelse. Jag behandlar min kropp med respekt, klär den i kläder den den trivs i och njuter av sex på mina villkor eller tackar nej om jag inte känner för sex. Och jag vägrar anpassa mig till rådande ideal om att en modern kvinna är sexuellt utmanande och frigjord, använder sin sexappeal för att komma nånvart i denna värld och fnittrar med vännerna om när hon trodde att hon skulle få på käften för sina sexuella äventyr, just innan sexpartnern gav henne hårdkuk. För jag tycker inte att det är roligt och jag tycker att det ger en bitter eftersmak.


Sexuell frigörelse måste komma ur kvinnan själv och av lusten till njutning. Om den sker som en del av en feministisk aktion eller som ytterligare en förväntad roll på moderna kvinnor så blir det ju platt fall om aktionen i slutändan ger utövaren dålig självbild och dåliga erfarenheter. Vad gör det för feminismen? Vi kvinnor driver på en utveckling där den enda moderna kvinnan är den som har sex på "fria villkor" antingen hon vill det eller inte. Njuter av att utforska sin sexualitet antingen hon vill eller inte. För den som tycker att sex är något privat som utövas i en kärleksfull relation är en moraltant och antifeminist.



Jag läser artikeln på genusfolkets blogg. Där finns exempel på många unga tjejer som utsätts för hemska moralpredikningar och förtryck som liknar häxförföljelsen under medeltiden. Detta för att dessa flickor testat sin sexualitet. Fruktansvärt. I artikeln skriver de om flickors rätt till sexuellt utövande, jämställt med det som unga killar njuter av. SJÄLVKLART! Men en sak som faktiskt retar mig lite är att de ingenstans nämner att tjejer ska äga sin sexualitet både i när, vad, vem, hur de väljer att utöva sin sexualitet, men också äga den när de INTE vill utöva sin sexualitet. För det finns flickor (och pojkar för den delen) som inte tycker att hela livet kretsar runt sex eller sexiga kläder. Och ingenstans nämns det som en okej ståndpunkt. Den som inte är med i det sexuellt frigjorda spelet är en historisk kvarleva, en moraltant. Och jag tror att det gör att många tar sin sexualitet längre än vad de kanske egentligen själva vill och mår bra av. Just det faktum att diskussionen alltid handlar om att äga sin sexualitet på så sätt att du ska kunna utöva den fritt gör, vad jag tror, att många får intrycket av att man måste vara sexuellt (över)aktiv för att vara sexuellt frigjord.

Själv tänker jag stanna under det gråa täcket med mina värderingar. För det är dem jag mår bra av. Och njuta av sex helt på mina egna villkor och när jag känner lusten.

för ett ögonblick svartnade allt

Jag är ju sämst på att komma ihåg lösenord, koder, telefonnummer osv osv. Dvs allt som gör att man kan röra sig som en fri och myndig person i vårt samhälle.

Alldeles nyss hade jag tappat bort mitt inlogg till instagram. Kul. Det konstigaste var att återställning inte direkt var superenkel. Jag har faktiskt fortfarande inte fått återställningsuppgifter utan räddades av att jag hittade den lilla papperslapp som jag använde när jag skapade kontot för någon månad sedan.

Tänk att en del av min virtuella värld hänger på en liten tillknygglad papperslapp i botten av min väska.

Då ska vi inte ens gå in på när jag tappade bort min Iphone. Den veckan missade jag ett utvecklingssamtal, ett läkarbesök och ja, jag tror inte var långt ifrån att jag blev omyndigförklarad.

Framtiden

I barnen lägger man framtidens hopp

planterar dem i en liten kropp

En kropp med bus och skoj

se dem växa se framtiden gro

Ger mig mening ger mig ro

Jag vill se er växa dela allt med er

för det vi delar växer till mer

ett liv i er kärlek ger mig ett hem

ni är alla mitt största äventyr

jag tackar min stjärna för min stora tur

inte kvar i lugnet

Varför blir det alltid tusen gånger värre att gå till jobbet de första dagarna efter en ledighet?
Hela min kropp skriker "Ligg kvar! Ta sovmorgon!" när väckarklockan ringer.
Det var likadant efter sommarsemestern.

Jag borde leta upp ett jobb eller en tillvaro där man har minst 50 veckors fritid och kreativt skapande. Det skulle nog passa mig bäst.

Fortfarande kvar i lunget

Vi är kvar på landet. Njuter och har verkligen kommit ner i tempo. Jag känner hur min hjärna, som efter kollapsen varit stel och ofta drabbas av huvudvärk, känns mjukare och lugnare. Sinnerna är liksom inte hela tiden i givakt och på helspänn. Så skönt.

Idag har vi varit på loppis här i närheten. Det var helt galet mycket folk. Jag har aldrig varit med om dess like. Vi fick KÖA in. Och KÖA ut. Småfyndade, men inget som verkligen kändes kul. Däremot fick ungarna lite småplock. Juliana köpte en smyckesask med en snurrballerina och musikspeldosa. Den var inte så fin utanpå- så den gör vi ett decoupage på när vi kommer hem. Tänkte vi iallafall.

Juliana har gjort ett armband av en toarulle

När det stormar ute bäddar vi ner oss och busar i sängen.

Flykten ut i lugnet

Jag har tagit familjen och åkt ut på landet. Vi har helt enkelt lånat en stuga av ett par goda vänner.
Anledningen till att det kändes helt nödvändigt är att vi närmar oss ett år sedan jag gick in i väggen och jag är helt enkelt livrädd att göra det igen. Så även om jag inte har lyckats dra ner på takten på jobbet (eftersom jag är praktiskt taget ensam om två butiker nu när min kollega är på mammaledighet...). Och vad gäller min familje situation finns det inte mycket att göra. Det är en sjukt intensiv familjesituation, med diverse diagnoser... SÅ det enda jag kan göra är att se till att ta effektiva pauser ibland. Detta är en sådan :)



Se så mysigt vi har det!

Vi njuter av skogen och vinden som viner i trädtopparna.

Vi letar snäckor och kastar stenar i havet

Jag har på mig vinterkängorna för första gången i år. Väldigt nöjd!

Kärleks kriget

Igår bråkade jag och min älskade.

Min älskade, guuud så töntigt att kalla någon för det. Eller hur? Men det är det han är för mig. Jag älskar min make och han älskar mig. Vi behöver och beundrar varandra precis lika mycket. Så våra vardagströtta bråk... Trist. Men samtidigt helt nödvändiga. En pysventil, som luftar och balanserar. Just för att verkligen få chansen till att tänka efter och viktigast av allt KÄNNA efter. Och det känns rätt. Jämt. När jag kommer hem längtar jag efter honom. Nästan lika mycket som jag längtar efter barnen. Sen är det väldigt sällan vi står omslingrade och vardagshånglar. Nej, och det är inte det jag kallar för kärlek heller. Hångel och sex. Det är väl lust, och ibland lögn. Par som känner behovet av att ständigt bevisa sina känslor för varandra är ofta de som ljuger för varandra.

Därmed inte sagt att det inte finns en fysisk attraktion mellan oss. För det gör det. Men vi är framförallt vänner. Bästa vänner. När jag bröt ihop förra året, så fångade han mig. Han höll mig hårt. Han var min klippa i stormen. Han fanns där med hela sin kärlek. Vacklade inte en millimeter.

Så här i efterhand är det ett vackert minne. Hur vi prövades i NÖD och lust. Och kärleken stod stadigt.

Det gör att bilden ovan träffar mig rätt i hjärtat. För jag känner mig vacker och stark igen, tack vare att min make höll min hand när jag vandrade i mörkret.

Skatter i fickorna

 

 

 

 

Guld skatter

Jag går en promenad varje morgon. En sväng på 30 min. Jag har blivit ordínerad detta av min psykolog. (Ja, jag går hos en psykolog sedan jag "gick in i väggen") 30 minuters frisk luft och motion är tydligen värsta mirakelkuren mot stress.
På mina små promenader kan jag inte motstå att  plocka fickorna fulla av höstens små skatter. Blad i alla möjliga färger och former, nötter och andra frukter som faller ur träden. Och glansiga kalla kastanjer. Jag känner mig som ett dagisbarn. Och vad gäller stressen, så tycker jag verkligen att promenaderna fungerar. Efter ett tag i friska luften så känner jag hur lungorna öppnar sig och drar en lättnadens suck med ett stort friskt andetag.

Kärleks trubbel

Jag och min älskade bråkade hela morgonen. Egentligen är vi inte vänner ännu...
Vi bråkade om ingenting. Verkligen ingenting. Men ändå allt.
Varför bråkade vi? Tidsbrist, sömnbrist och brist på ork. Men största anledningen är tiden och bristen av tid för återhämtning. Vi hade båda planerat in en liten egentid på helgen och såklart krockade våra önskemål. Vilket blev upprinnelsen till en massa missnöje som ligger och lurpassar, visar sitt fula ansikte i dessa hettade ögonblick.
Vi har ju en vardag full av måsten och uppgifter. Dels pga småbarnsåren. SÅ är det för alla med småbarn. Måsten, måsten, måsten. Men sen har två av barnen särskilda behov. Ännu mera måsten. Sen har vi tre barn, ännu fler viljor och måsten. Sen är vi båda egenföretagare- ett liv fullt av måsten och åtaganden. Så vi har ju lite extra kryddat för tidsbrist och energidränage.

Det är ju det här som säkert är orsakerna till den höga skilsmässostatistiken man läser och hör om. Tidsbristen.

Hoppas bara inte vi blir en del av den statistiken.
Vi får be varandra om ursäkt. Och kramas. Sen.

Poncho

Snyggast i vinter

Jag har ju köpstopp... Men det hindrar mig inte från att kolla runt efter lite snygga saker på nätet. OM jag inte hade köpstopp och OM jag behövde en ny vinterjacka så skulle jag satsa på denna. Jag tror att den är sjukt skön i vinterkylan.

Men nu har jag en vinterkappa från Monki rean för 6 år sedan. Den kostade 50kr på rean och ärligt talat så kan det vara de bäst spenderade 50kr- EVAH!

Magi i luften

Jag ÄLSKAR hösten. Det är något så poetiskt med den vila som hela naturen runt omkring förbereder sig för. Och den klara höga luften. Och det fantastiska ljuset. Som aldrig ställer sig i zenit utan ser på världen från sidan. Kastar långa skuggor och ger djupa dalar. 
Sen gillar jag att det inte är stekhett. Att Jeans är alldeles lagom. Jeans. t-shirt och en stickad kofta.

Strålande utsikter!

Fint, även på hösten.

Idag hämtade jag bilen på verkstaden och på hemvägen slogs jag av hur OTROLIGT vackert det är så här års! Solen som glimmar som guld i trädkronorna. De gyllene trädkronorna som kämpar darrande mot himlens mörka hot. 

Alltså! Så fint!

Medans jag susade fram i bilen och njöt av utsikten så kom jag att tänka på att jag skulle passera min favorit sjö på vägen. Den undangömda lilla skogssjön. Där, där vi alltid badar på sommaren och njuter av naturen. Jag bestämde mig för att kolla till den, i höstens skrud. Så jag svängde av och satte mig en stund på en sten. Allt såg så annorlunda ut. Men det var lika vackert!

Det är förresten ett litet löfte jag har till mig själv. Att njuta lite mer av livet :) Då får man passa på, mellan verkstaden och dagishämtning.

Om jag var med på Hellenius hörna på Tv4...

... och han kollade igenom mina bilder i mobilen. Skulle det vara så pinsamt. Han skulle tro att jag var en galning. Jag har bara en massa suddiga bilder, för rörelseoskärpan- Lillan fattar inte att man helst ska ha ett objekt när man fotar OCH stå still. Och ni vet hur det ser ut när du tar en bild med ett finger i vägen? Sådana har jag massor av. Sen har jag en massa bilder från spelen som mina barn spelar. Se exempel nedan.
Aaargh! Kan man få ha någonting ifred? Nu har sonen börjat tjata om att han vill låna min bärbara. MEN NEJ! Där går gränsen. Den är MIN! MIN!!!!!!!

En av hundra liknande bilder i min mobil.

Potta Lotta är iallafall glad

 

 

 

Att få gå på potta trots att man fyllt fem år är lycka!

Juliana och Lily ÄLSKAR att vi bara har en toalett. Och när den ena blir kiss/bajsnödig så ropar den glatt dit syrran och tar fram pottan så de kan sitta och fnittra ihop. För lycka är att gå på toa/pottan ihop. Lee är lite mindre nöjd med upplägget. Särskilt när han precis satt sig ner och småsyrrorna står på tå utanför och knackar om att DE MÅSTE GÅ PÅ TOA NU!!!!

Jag tycker det är allt annat än kul med toakriget och brukar ibland hålla mig tills efter de lagt sig för natten, och passar på att gå på jobbet... Men ibland har nöden ingen lag...

Men hur som helst.. Om någon lyssnar däruppe- så skulle jag gärna vilja att vi någongång har ett hus med lite fler toaletter kanske två? Eller vågar man be om tre?... Och gärna en större hall... Kanske ett stort fräscht kök... Ett vardagsrum OCH ett gaming/allrum så man NÅGONGÅNG får SE på TV´n...Varsitt rum till flickorna. Ett större rum till Lee. Eller ber man om för mycket nu :/

Tant tofflor

Lily har sina favoritskor på sig, badtofflor. Jaja, hon blir inte blöt om strumpan i regnet iallafall.

Ärligt talat!

Vår Lily behandlas med tillväxthormoner. För att hon ska växa ikapp trots sitt syndrom.
Igår kväll (fredagskväll) tog ampullen i hennes spruta slut. Vi BRUKAR alltid ha en ny ampull i kylskåpet. Men just nu var alla ampuller slut. Just det ja! Vi har ju bett om nytt recept, men inte beställt in ampullerna till apoteket. Inte så bra. Apotekets ordertelefon var stängd- fredagkväll. Så vi startade vår lördag med att jaga runt efter detta läkemedel. Men det var lättare sagt än gjort... INGET apotek i Stockholm hade detta i sitt lager. Inte ens de största "jour"apoteken
ÄRLIGT TALAT. Sveriges huvudstad STOCKHOLM har inte ett läkemedel att få tag, som tyvärr är nödvändigt för oss. Och det är helg. Fan!

På ett av apoteken var personalen bakom kassan så oförstående att de informerade oss om att detta är ett läkemedel som man måste hålla koll på och beställa hem i tid. Ok. Tack för den. Nej, trots att vi har fått ett barn med ett ovanligt syndrom och ovanliga behov så är vi fortfarande mänskliga.  Tänka sig.
Har du aldrig fått slut på mjölk hemma? Eller smör? Vi fick slut på tillväxthormoner. Och vi jagar ju runt som dårar efter det just nu. Innan kvällen- då vi absolut behöver dosen.

Någonstans i min enfald trodde jag att det var apotekens skyldighet att tillhandahålla läkemedel som är nödvändiga för den som brukar dem. Iallafall i en huvudstad på det största Jour apoteket... Men nej. Det lönar sig tydligen inte att lagerhålla ovanliga mediciner...

Vi får se hur detta ska lösa sig. SPÄNNANDE, eller hur...

Brillo

Glasögonormen 

Här är en bild på mina nya brillor. De kommer från Smart eyes. Och det bästa med dem var priset.

crazy pantsFavvosar

Favoriter i repris

Mina favvobyxor är ett verkligt fynd! jag hittade dem på "Beyond retro" på Åsögatan. De kostade 150:- och de är fantastiska.... och italienska. LOVE them :)

Mitt egna lilla gäng

Mitt gäng.  Lily, Jag och Juliana