måndag, november 19, 2012

Jag skrev en dikt till en vän i kris

Till dig
 
Hur är det min vän?  Vad har hänt? 
Visa mig ärren där kärlekspilarna bränt
Vila i min famn och skrik ut din smärta
Jag dämpar min sång och vaggar ditt hjärta

Du vadar i spillror av livet i kras
Du tumlar i ishav och oceaner av glas
Jag önskar jag kunde låna dig min bepansrade själ
Jag önskar att mitt eko av ve och väl
Når dig på stranden bortom allt svart
Bepansrar din spillra och ger dig ljus i din natt


Kom åter när du funnit rösten igen
Mina öron är dina i evigheten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar