Jag läser en artikel och känner det ända ner i maggropen. Känsloreaktionen är säkert ett resultat av en diskussion, som mer eller mindre urartade till ett bråk, som jag hade med en vän. Där beskriver hon sin kompis sexuella äventyr ini minsta detalj. Det är mycket detaljerad historia. Och medan hon tycker att det hela är utomordentligt komiskt så får jag bara en klump i magen när jag hör om denna kompis och hennes, i mina öron, destruktiva beteende runt sex. För i hennes återberättelse hör jag så många detaljer som för mig visar hur osjälvsäkert hennes beteende är och hur hon i många situationer ofrivilligt hamnar i ett "offer" läge. Men min vän tycker att dessa sexuella äventyr är ett bevis på en stark feministiskt hållning att ingen har rätt att döma och att kompisens frigjorda beteende är jämställt med mannens.
Jag håller helt med om att man inte ska döma henne. Jag dömer verkligen inte heller. Att kvinnan äger sin sexualitet är absolut ett steg på vägen mot jämställdhet. Jag hyllar dessutom kvinnor som tar för sig och vågar trotsa löjliga regler som inte passar in i deras val av hur de vill leva sitt liv. Men det som ekar tomt och ger mig ont i magen är min inre gnagande känsla att just denna gång handlar detta beteende snarare handlar om en sjävdestruktivitet eller vilsenhet, än om sexuell frigörelse. Dessutom får jag svårt att hantera att vi sitter där och talar om någon som inte finns vid bordet. Jag skulle vilja höra berättelsen direkt ur första handsuppelevelsen, och ifall jag har frågetecken runt händelser skulle jag vilja få svar direkt ur källan. Det liknar mest skvaller enligt mig. Särskilt sedan jag får höra så ingående detaljer. Men min vän menar att det inte är ett problem- hennes kompis är HELT öppen med dessa detaljer. Och det jag ser som destruktivt beteende ligger i min ålderdomliga syn på sexuell frigörelse. Därför urartar denna, enligt min vän "komiska" berättelse, i en diskussion om sexualitet och kanske främst sexuell destruktivitet.
Jag tycker inte det är roligt att se hur kvinnor känner sig tvingade att "vara" på ett visst sätt, och "klä" sig på ett visst sätt. Jag ifrågasätter varenda del av den bild av "en kvinna" som porträtteras vart man än tittar. Och framför allt förväntningarna på att alla kvinnor ska passa in i den bilden. Kvinnor FÅR inte tycka om sina smala omålade läppar, platta bröst och orakade ben eller för den delen- sin ovilja till att villigt och frigjort ge sig till vem som helst. För då är man inte en modern kvinna. Man är en moraltant.
Jag antar att jag är en moraltant då. Jag trivs bäst under ett grått jävla täcke där inga sugande blickar når mig. Där inga hungriga ögon ger mig förslag på om vi ska ses i sänghalmen. Helt enkelt sånt som tar fokus från det faktum att jag är en intelligent, tänkande och kännande varelse. Jag behandlar min kropp med respekt, klär den i kläder den den trivs i och njuter av sex på mina villkor eller tackar nej om jag inte känner för sex. Och jag vägrar anpassa mig till rådande ideal om att en modern kvinna är sexuellt utmanande och frigjord, använder sin sexappeal för att komma nånvart i denna värld och fnittrar med vännerna om när hon trodde att hon skulle få på käften för sina sexuella äventyr, just innan sexpartnern gav henne hårdkuk. För jag tycker inte att det är roligt och jag tycker att det ger en bitter eftersmak.
Sexuell frigörelse måste komma ur kvinnan själv och av lusten till njutning. Om den sker som en del av en feministisk aktion eller som ytterligare en förväntad roll på moderna kvinnor så blir det ju platt fall om aktionen i slutändan ger utövaren dålig självbild och dåliga erfarenheter. Vad gör det för feminismen? Vi kvinnor driver på en utveckling där den enda moderna kvinnan är den som har sex på "fria villkor" antingen hon vill det eller inte. Njuter av att utforska sin sexualitet antingen hon vill eller inte. För den som tycker att sex är något privat som utövas i en kärleksfull relation är en moraltant och antifeminist.
Jag läser artikeln på genusfolkets blogg. Där finns exempel på många unga tjejer som utsätts för hemska moralpredikningar och förtryck som liknar häxförföljelsen under medeltiden. Detta för att dessa flickor testat sin sexualitet. Fruktansvärt. I artikeln skriver de om flickors rätt till sexuellt utövande, jämställt med det som unga killar njuter av. SJÄLVKLART! Men en sak som faktiskt retar mig lite är att de ingenstans nämner att tjejer ska äga sin sexualitet både i när, vad, vem, hur de väljer att utöva sin sexualitet, men också äga den när de INTE vill utöva sin sexualitet. För det finns flickor (och pojkar för den delen) som inte tycker att hela livet kretsar runt sex eller sexiga kläder. Och ingenstans nämns det som en okej ståndpunkt. Den som inte är med i det sexuellt frigjorda spelet är en historisk kvarleva, en moraltant. Och jag tror att det gör att många tar sin sexualitet längre än vad de kanske egentligen själva vill och mår bra av. Just det faktum att diskussionen alltid handlar om att äga sin sexualitet på så sätt att du ska kunna utöva den fritt gör, vad jag tror, att många får intrycket av att man måste vara sexuellt (över)aktiv för att vara sexuellt frigjord.
Själv tänker jag stanna under det gråa täcket med mina värderingar. För det är dem jag mår bra av. Och njuta av sex helt på mina egna villkor och när jag känner lusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar