Vad gjorde du???!!!

Asså, lillan. Hon slåss som en värsting. Hon är tre år gammal och stor som en ett-åring. Det är pga hennes syndrom. Så iochmed att hon är så liten så har vi varit oroliga att hon skulle få det svårt i barngrupper och lätt råka ut för elakheter från större barn. Därför har vi kanske inte varit så hårda som vi varit med de andra barnen, när hon använt sig av ilskna reaktioner när någon förorättat henne. Vi har helt enkelt tyckt att det är bra att hon kan stå på sig. Men nu är det inte så kul längre.

Tre dagar i rad har vi fått höra att hon har gett sig på sina kamrater. Hon rivs. Och trots att vi, sedan vi hörde det första dagen, varit så nogranna med att klippa naglarna så korta vi kan varje morgon så lyckas hon riva fula sår på sina vänner. Fy Lily! Ajaj.
Vi vill få henne att använda orden, men det är svårt för henne- hon har lite svårt att tala, sin ålder till trots. Men vi ber henne prata med sina vänner och säga: STOPP! Istället för att gå till handgripligheter.


Då ser hon på dig med de största blå ögonen. Och lyfter upp sitt lilla krokiga finger och säger "Pjata, TOPP!"