Tråkigheter. Som att min makes mormor dog i helgen. Tråkigt och sorgligt. Men hon var gammal och det var väntat. Men ändå sorgligt och ledsamt.
När jag fick veta det så fällde jag ett par tårar och pratade med barnen om det. Då sa Juliana, klok som hon är- "Var inte ledsen. Var istället glad att hon fick ett så fint liv".
Och ja. Så är det väl. Livet ska ta slut någon gång. Och har man fått ett långt liv så ska man vara tacksam och glad. Och denna underbara kvinna fick ett rörande vackert slut vid en hög ålder. Om jag fick önska hur mitt slut på livet så skulle bli, så är det verkligen ett sådant slut. Omgiven av alla man älskar och varmt vårdad in i det sista. Och hon hade dessutom turen att vara klar i huvudet in i det sista.
Vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar