Patetiskt är namnet på det jag gör just nu. Bloggar alltså. Skickar ut mina tankar i ett stort svart hål. Men ändå fyller det nån sorts syfte för mig. Det stora svarta hålet att kasta ner tankar i. Klicka på "publicera" och få tankarna ut ur huvudet.
Jag har ju inte många läsare- och ledsen att göra er besvikna- det är inte för er jag bloggar. Jag använder denna lilla tid som självterapi. Ofta när jag skriver ner mina tankar så raderar jag meningen hundra gånger- omvärderar. Ser på problemet med nyktra ögon. Ja, nästan med era ögon. Och då kan helt plötsligt mina STORA problem kännas så futtiga och som ett verkligt ICKEproblem. Så lika ofta händer det att texten inte ens blir publicerad. Och när jag väl har fått ur mig problemet och själv tom värderar det som ett ICKEproblem är det mycket lättare att släppa. För man har ju så otroligt lätt för att förstora och svart måla- särskilt när man lever i sin totalt egotrippade lilla bubbla.Som vi alla kan vara skyldiga till.
Du är nästan som min egna lilla dagbok. Fast offentlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar