 |
| Domollon! (God morgon på Lily språk) |
Att vakna varje morgon bredvis Lilys mjuka, varma lilla kropp. Och att få det första leendet när hon slår upp sina stjärnögon. Att få de små armarna slagna om halsen och hennes varma andedräkt i örat. Det är en av mina guldstunder på dygnet. Hon är min glädje. Och varje dag som jag lever med henne är en dag av tacksamhet. Att få se henne utvecklas, se hennes glädje och livslust. Därför hatar jag att magen ibland knyter sig, att tårar stiger i ögonen när min oro slår till. När oron för det okända, oron för att språket inte riktigt kommer som det ska. Att det lilla benet inte följer tillväxten och i min vilda rusande fantasi ska förbli en liten babylem. Jag hatar det. Framtidsoro. Det snor glädjen ur nuet. Jag ska sluta med det. Jag ska le mot henne med obegränsad glädje och inte låta mina fantasifoster ta det ifrån mig. Jag ska leva idag, för idag är en underbar dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar