Jag stod vid en brant
kämpade mot rörelse
längtan till djupet var stor
pånyttfödelse
Jag var en tomburk
fylld av ett stormande hav
ekade av mörkt bakgrundsbrus
mitt i universums nav
Jag är en låga som slickar
lapar i sig allt svart
i det mörkaste ögonblick
exploderar en förvandling av min natt
Solen väcker livet
en viskad sång
störtar fram ur avgrunden
fångar mig i mitt språng
Jag skriver dikter mest hela tiden. Jag har gjort det sedan jag var tonåring och efter mitt besök i "väggen" så blev det som en överlevnadsfunktion. Att få ut tankarna och lägga dem på ett papper framför mig. Detta är en av dikterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar