Konsten att leva

Jag läser just nu "Just kids" av Patti Smith och kontrasten mot mitt egna inrutade liv är så slående att det nästan gör ont.
Hon LEVER konst. I allt hon gör och i de kretsar hon befinner sig i (i boken) så är livet inte bara vardag och rutiner utan tvärt om! Berikande upplevelser, uttryck och umgänge.
Jag säger inte att jag skulle vilja byta det jag har mot något annat- för det vill jag inte, tro mig. Men jag blir inspirerad av sättet att se på livet.

Ibland så är det ju så att man slås av en våg av inre motstånd mot livet man faller in i. Meningslösheten i rutinerna som utförs helt utan själ. Särskilt lätt att falla in i någon sorts mysvardag med minsta motståndets lag som drivkraft blir det ju när man har småbarn. För ärligt talat- utmaningar tar på krafterna. Och med barn så kan en liten puckel av motstånd växa till enorma berg av energidränage. Så jag undviker dessa pucklar med bergsmassiv potential. Men samtidigt så vet jag ju att utmaningarna är då jag växer- och säkerligen gäller det även för mina barn.  Men hur kan man leva konst med barn? Jag vet att när jag skaffade barn som ung mamma så var det ett sorts protest mot samhället och kärnfamiljerna som lever som isolerade zombies. Jag ville klara mig själv och uppfostra barn som skulle ha vidöppna ögon och medvetenhet i de stora frågorna. Men allt eftersom så vet jag att tröttheten har tvingat in mig i rutiner och skygglapparna har åkt på och de stora frågorna är så oändliga och frågan "Varför?" har blivit till ett tomt eko och jag orkar inte svara djupgående på alla frågor. Jag uppfostrar barnen efter mina principer, men ibland känns det som att jag stelnat i mina principer- utmanar inte, jag orkar inte. För ärligt talat- livet kommer emellan hela tiden. Bara idag så har min son brutit tån på ena foten efter att han sprungit in i en byrå. Ja- han är fjorton år och jagar livet ur sina småsyskon. Vi ska sätta oss på Astrid lindgrens akuten och döda ett par timmar av livet som jag hellre hade spenderat i frihet. OCH som frosting på kakan så har vi kanske haft inbrott hemma- min make kom hem efter ett barnkalas där han varit med båda döttrarna, sonen var på stan och haltade runt med tån och jag blev panik inkallad till Uni pga sjukdom- då stod vår altandörr vidöppen...
Så Hey, Livet! när du inte ständigt kommer emellan så ska jag se livet som en konstform och hänge mig åt det sköna, men tills dess så springer jag runt med skygglappar, stressmage och stelnade principer och släcker den ena branden efter den andra.

Patti kan konsten att leva. Själv har jag ett och annat att lära på den fronten...