Jahapp. Nu har min mamma blivit sjuk. Feber och allmänt dålig. Så Londonresan känns ju rätt avlägsen. Såklart ska mamma eller någon i resesällskapet bli sjuk. Såklart. Alltid om jag ska göra något- allra helst för Elliot- så ska det skita sig. Resan var tänkt att vara en stund för Elliot. Att visa att vi vill honom väl både från vår sida men även från mina föräldrar. Visa att vi satsar på honom. Och vi vill ge honom upplevelser. För han är 14 år nu i sommar- och vi har aldrig varit utomlands med honom. Alltså aldrig. Legoland en gång. Så Danmark är vårt mest exotiska resmål vi har i familjealbumet. Och det var fem år sedan. Sen har bara tråkigheter kommit emellan. Tråk och bråk. Flytt och kaos. Mobbing i skolan och diverse diagnoser. Så London skulle vara hans stund.
Visst jag kan åka själv med honom. Men sanningen att säga så är jag ett dåligt resesällskap. Jag hittar dåligt på okända platser. Jag är dålig på att planera och dessutom så är jag urfattig.
Men att få med mamma känns omöjligt. Hon är för dålig idag och vi åker om två dagar. Hon kan mycket väl bli mycket sämre.
Kanske Henrik kan följa med? Flickorna då? Och lillan tar ju en spruta varje kväll... Vem kan ge den?
Vi får se hur vi gör. Men jag SKA till London med honom. Så är det bara. Om jag så måste studera Londons karta och försöka få till det här själv så SKA resan bli av. Det får bli som det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar