Domen har fallit

Jag har fått veta varför min son är så trotsig, bråkig, stökig, skoltrött, förvirrad emellanåt. Men såklart en alldeles underbar unge!

Jag fick domen på BUP i fredags och jag har inte orkat skriva om det. Det känns privat. Och det är det ju. Alldeles suuperprivat framförallt för min son. Så jag skriver inte ut diagnosen här.

Men man kan förstå honom på ett annat sätt nu. och känna en lite annan förståelse för hans beteende än tidigare. Även om jag på något konstigt sätt alltid vetat att denna problematik fanns hos honom och att det finns en diagnos för det.

Jag känner mig lättad och ledsen på en och samma gång. Men jag hoppas att framtiden ska bli bättre för honom nu när man kan få en annan förståelse för hans beteende.

Ja. Livet- alla smaker som man ska bjudas på innan tungan trillar av. Tutti frutti. Sött, salt, bittert, surt och allt däremellan.

En magisk dag

Söndagsutflykten gick till Gamla stan.
Detta efter att det  i ett samtal med Juliana kom det fram att hon aldrig varit i Gamla stan. Alltså, aldrig varit i en del av staden som man som turist helt säkert går igenom och förundras över hur vackert Stockholm är.

Så vi bestämde oss för att ta en heldagsutflykt till Gamla stan. På vår agenda stod: Kolla på sevärdheterna, gå på slottet så långt man kommer utan att lägga en krona, äta glass och viktigast av allt se POLKAGRISTILLVERKNING.

Det blev en magisk dag helt i min smak och riktigt roligt och trevligt hade vi- hela familjen tillsammans :)
 Och notan landade på 400:- för hela familjens nöje. Inkl mat, dryck och skoj! Ska vi lätt göra om!

Vi lekte turister som leker pirater.

Polkagrisar som tillverkas mitt framför ögonen på oss- magi!

Deppig av vardag

"Blir du inte deppig av att gå till jobbet varje dag och göra samma sak hela tiden?" Den frågan fick jag av min tonåriga son i morse.

Oj! Ja, vad svarar man på det?

Såklart jag blir det, men det är bara att bita ihop? (underförstått- livet är tråkigt och inrutat- deal with it)

Nej, ALDRIG! (knappast sant)

Ibland. (nog närmast sanningen för mig iallafall)

Jag svarade "ibland"- men så är det i vårt sätt att leva. 
-Varför? 
-Vi behöver pengar för att leva.
-Men är det att leva?

Fråga på fråga på fråga. Så är det att vara mamma till min lilla utomjording. Saker som man inte ens tänkt på- bara gör, utan att ifrågasätta- eller man ifrågasätter väl rutinerna ibland, men oftast så agerar man på det nyktra, ansvarsfulla sättet och går kanske helt emot själens inre vilja till upplevelser och spänning. För inrutade rutiner och grå trygghet går före spänning och upplevelser för mig. Men inte för honom. Han har ADHD- grov sådan. Han kan för allt i världen inte förstå att vi andra vanliga väljer bort livet. För det är det vi gör enligt honom. Väljer BORT livet.

Och jag vet inte hur jag ska göra med honom. För ibland kan jag ju se att han har en poäng där.

Erika kan berika berikar min dag :)

Erikakanberika Erika har fotat vår senaste Uni kollektion "Shapes and sprinkles" på sina underbara barn :)

Foto från Erika kan berika.

Se hela inlägget här:

http://erikakanberika.blogspot.se/2015/05/som-tva-glassar-med-strossel-pa.html

Lily 6 år

Japp. Min bebis blir ju bara äldre och äldre och är ju verkligen ingen bebis längre.
Det är bara så svårt att fatta- jag är ingen småbarnsmamma längre. Nu har jag snart bara skolbarn även om Lily faktisk ska gå ett extra år i förskola- för att språkträna ordentligt. Men rent åldersmässigt- så är hon ett skolbarn :)


Tiden alltså. Vart tar den vägen? Det går ju så ruskigt snabbt allting. Lily är ju mitt tredje barn- och alltid tänkt att det är minstingen. Och nu är hon snart stora tjejen. Jag fattar ingenting. Det här är väl nackdelen med att skaffa barn tidigt i livet. Man får stora barn tidigt i livet med. Nu får man börja längta efter barnbarnen så man får snusa bebisnacke och gosa gullefjun. För att skaffa en till kommer inte på frågan. Eller?....

Här är iallafall några ögonblicksbilder från stora dagen.

Varje år önskar barnen "en stor klubba"- så varje år har vi minst en sådan här bild på dem :)

Att fylla år betyder att man får inta sin frukost på en exotisk plats- i sängen!

Trädgårdsdrömmar

Så himlans romantiskt klingande det är- trädgårdsdrömmar. Och det är väl detta som är romantikern i mig. Extra viktigt att ge denna del av mig lite plats känns det som just nu. Att man får komma ut- och förundras och andas. Istället för stress och bråk.


Jag har påbörjat en rabatt. I bästa solläge du kan tänka dig. Maken har planterat gräsfrön på bar mark- där vi fräst upp den gamla "gräsmattan" som mest liknade en åker och nu bara väntar vi på att trädgården ska komma igång. Sträcka på sig och likna en trädgård.

Vår trädgård var riktigt var övervuxen och försummad. Det mest framträdande utropstecknet, om man bortser från äppelträden, var en hundgrav- där den tidigare ägaren hade begravt sin Afganhund "Donovan". Det var som en jordhög ca 75 cm hög och nån meter i diameter. Mycket fint... Min egna lilla Jurtjyrkogård :/
Det bästa var att hundliket i graven var så förmultnat att det inte fanns några rester- så det var ju skönt. Annars hade vi faktiskt stålsatt oss hela vintern just inför röjandet i graven och ev makabra fynd...

Men nu väntar vi. I rabatterna ligger ulltistel, brunnäva och akeleja. Gräset är sått, en ny Rhododendron  planterad i skogslunden och körsbärsträden som vi fick i inflyttningspresent letar plats att rota sig... Så lite jobb kvar, men roligt är det och mysigt.

Drömrabatten är tät- så tät att ogräsen inte har en chans- och då krävs det marktäckare. Så jag ska utöka antalet växter i rabatten. För jag älskar trädgård men jag älskar INTE att rensa rabatter hela semestern... Så här är målbilden även om min drömrabatt är lite mer taggig och annorlunda... Inte fullt så skir.

väva mera

Jag har köpt en vävram. Modell större än den Brio mina barn har hemma för att pyssla med. Och genast slår prestationsångesten till. Jag vill ju inte väva en matta i klass med de jag själv vävde i lekis... Nej. Om jag sätter mig vi denna väv så vill jag ju att rent guld i form av konst ska flöda ur mina fingrar och ned i vävens varptråd. Lite lik denna vägg bonad från cold picnic



 

Så som ni inser så kommer denna ram stå orörd ett tag framöver. I alla fall tills jag har samlat mod att tillåta mig själv att misslyckas och se det som ett lyckat steg på vägen mot bonaden ovan.