Slut i rutan

Vi har ingen TV hemma ännu. Mest för att vi inte har hunnit få den inkopplad. Den står lite inklämd mellan en massa bråte och varje dag funderar vi på om det inte är dags att ta fram den. Mest för att det är bekvämt att sätta barnen framför ett program medans man själv tar itu med en vardagssyssla som måste bli gjord. Men varje dag kommer vi fram till samma slutsats. Är det inte ganska skönt att slippa Tv´n? Barnen leker bättre- och framförallt vi vuxna (ja, eller ok. Jag) får mer gjort på kvällarna. För annars så sätter jag mig framför Tv´n och spenderar resten av kvällen där. För den är så svår att slita sig från. Så nej. Tv´n ska nog inte komma på plats på en stund- och jag tror att när den kommer på plats så ska jag verkligen ha Tv begränsningar och jag ska undvika att sätta mig framför den i tid och otid. De stjäl ju bara en massa tid som jag hellre spenderar vid en kopp te, eller som det är nu, med en spackelspade i handen...

Juliana har ritat Mario, nu när hon aldrig får spela på Tv-spelet eftersom vi inte har någon Tv.