Lämnar idyllen

 Alltså! Nu gör vi det! Vi lämnar idyllen. Idag lägger vi upp annonsen på vårt hus.
Vi vet inte om det är korkat eller om det är det steget vi måste ta för att komma vidare i livet. Man vet liksom bara vad man har, inte vad man får. Jag är ärligt talat skiträdd. Nervös. Och lite ledsen. Allt detta blandas med känslan av möjligheter och spänning. Schizofren känsla...

Vi vet att vårt hem har varit en idyll. Våra drömmar slog in med den stora tomten, det fantastiska stora huset och bullerby-barndomen som vi skulle ge våra små, men samtidigt så har vi vuxit ur det.  Och nu skulle vi behöva minst ett rum till, ett liv utan trappor och en toalett och dusch till.

Här är huset i all sin prakt. Det är områdets pärla och vi älskar det.

Barnen har all plats i världen att springa runt och leka.

Blommorna som växer på tomten ger varje liten Linné en botanisk-dröm.

Här ser du! Bullerby-barnen stortrivs.

En plats i solen överallt.

Och ibland är det sura miner trots att man har lekkamrater som försöker pigga upp en.