Mini me

Jag och Henrik :) Som mini-figurer.

Fast egentligen är det John och Yoko minipops från flipflopflying.com

Ljuset!!!!

Nu kommer det underbara ljuset! Och plötsligt så vaknar man upp ur sin kokong. Sträcker på sig i solens varma strålar och tinar en frusen själ. UNDERBART!

Min lilla blomma i badrummet har oxå vaknat till liv.

Fyndade till max

Igår hade jag lite tid för mig själv på stan och då passade jag på att göra det jag längtat efter- springa i secondhand butiker :) OCH TROR NI JAG FYNDADE? JA!!!! Jag hittade så mycket att jag höll på att inte komma ut ur butikerna. Det hela började med ett besök på Monki. Där gick jag och rev bland kläder i ganska dålig kvalité- och efter att jobbat med kläder i nio år så är jag extremt känslig för kvalitéer. Jag kan bara se hur nopprigt, vridet och urtvättat plagget kommer se ut efter två tvättar och då är de inte värt det! Hur billiga kläderna än må vara. Så då bestämde jag mig för att spendera mina pengar på plagg av högsta kvalité, största modegrad- eftersom typ hela Monkis och Weekdays sortiment ser ut som det man hittar på secondhand- fast nytillverkat i lågelöneländer med massor av kemikalier. (ursäkta min kampsång...)

Notan slutade på 1500:- (Ooops, jag vet...)
Men för de slantarna fick jag:

-En stickad tröja (så cool och lite färgglad- liksom ett alternativ till min i övrigt svarta garderob :) 90:-
-En jeansskjorteklänning från Calvin Klein typ 70-80-tal. Måste vara ett av de första plaggen de någonsin gjort. Så snygg och praktiskt taget oanvänd. Jag har på mig den idag med ett par jeansleggings en t-shirt klännig och så den över allt som en "kappa"- really stylish :) den kostade 359:-
Ett par jeans med suuuperhög midja och coola detaljer. Lite större i benen så de blir perfekt ombyte mot min övriga "jeans och t-shirt look". Kolsvarta och antagligen oanvända. De kostade 299:-
En kavaj-jacka med lite uniformsknäppning. Snygg till det mesta. 189:-
Och sist men absolut inte minst! Den PERFEKTA klänningen! Jag har aldrig provat ett plagg som sitter som skräddat för mig- men denna klänningen är helt otrolig! Typ 50-60-tal i thaisiden kolsvart, längden går över knäna och den har underbara "T-shirt ärmar". Den kostade 529:- Men ärligt talat så hade motsvarande klänning av denna kvalité och passform kostat det tredubbla minst. Bild nedan, notera ungarnas kladdiga fingeravtryck på spegeln :).

Och bäst av allt- miljön tog ingen skada av denna "shopping frenzi" :)

Jag älskar vintage och secondhand!

Länk till huset

Vårt hus kan ni se här :)


Fint va?! ;)

Lämnar idyllen

 Alltså! Nu gör vi det! Vi lämnar idyllen. Idag lägger vi upp annonsen på vårt hus.
Vi vet inte om det är korkat eller om det är det steget vi måste ta för att komma vidare i livet. Man vet liksom bara vad man har, inte vad man får. Jag är ärligt talat skiträdd. Nervös. Och lite ledsen. Allt detta blandas med känslan av möjligheter och spänning. Schizofren känsla...

Vi vet att vårt hem har varit en idyll. Våra drömmar slog in med den stora tomten, det fantastiska stora huset och bullerby-barndomen som vi skulle ge våra små, men samtidigt så har vi vuxit ur det.  Och nu skulle vi behöva minst ett rum till, ett liv utan trappor och en toalett och dusch till.

Här är huset i all sin prakt. Det är områdets pärla och vi älskar det.

Barnen har all plats i världen att springa runt och leka.

Blommorna som växer på tomten ger varje liten Linné en botanisk-dröm.

Här ser du! Bullerby-barnen stortrivs.

En plats i solen överallt.

Och ibland är det sura miner trots att man har lekkamrater som försöker pigga upp en.

Helgen då?!

Hej!

Nu känner jag mig lite piggare efter helgen. Tokigt jobbig, kul helg.

Jag har firat min fantastiska lilla Lily. 4 ÅR!!! Redan. Nu har jag alltså officiellt inget småbarn längre. Så jag är inte småbarnsmamma, jag är bara mamma. Gött!

Här kommer lite bilder på min Lily- 4 ÅR!

Hon fick en stoooor klubba med texten "GRATTIS" på :)

Och hon fick såklart fin-fika. Med tårta och kakor- här är hon framför sin kaka.

Sen på kvällen var det "The knife" konsert. Och det var sååå grymt! Jag träffade min bästa vän sedan urminnes tider. Vi träffas alldeles för sällan, men när vi ses så är det som att ingen tid har förflutit, vi bara plockar upp där vi var. Det var fab! Vi blev båda lite för fulla och sen dansade vi natten lång. En rolig kväll!

THE KNIFE konserten var magisk!

Sen fick jag ångra att jag blev lite för full och alltså lite bakis... För dagen efter var det inte direkt "slappande på soffan" på schemat. Nej! det var packa, riva, flytta, montera och piffa butiker... Vi ska lägga ner Åsögatan butiken och köra 1000% på odengatan. Så det var jobb, jobb och faktiskt lite depp över att lämna Uni Åsögatan. Det var ju trots allt här det startade för 8år sedan...

Så helgen sammanfattas Grattis, fira livet, fest, fylla, jobb och depp. Hmmm. Som livet är mest :)

Klockarkatten

Idag hörrni! Idag är det 9 år sedan jag såg Henrik för första gången!
Alltså! Jag föll som en pannkaka för honom. TOTALT!
Det var på en punkkonsert på Nalens källare. Jag gick dit med syrran och hennes kille. Jag var ensamstående mamma och hade fått barnvakt- vilket inte hände särskilt ofta. Jag hade vant mig vid min ensamhet och tyckte att jag minsann kunde skapa ett bra liv för mig och Lee som ensamstående. För det fanns inte någon kille som väckte min uppmärksamhet, eller gjorde att jag kände att jag ville släppa in någon ny i vår lilla familj. Så jag hade bestämt mig. Det var jag och Lee.
Väl på konserten så träffade syrran några klasskamrater från KTH som hon tyckte jag skulle träffa. Men nej! Jag hade ingen lust att stå och kallprata med främlingar, dessutom var jag lite blyg, så hon gick fram själv till sina klasskompisar medans jag stod på avstånd och fortsatte kolla på konserten. Av nyfikenhet kollade jag vilka Hanna pratade med och då såg jag HONOM! Henrik! Han var den mest underbara människa jag någonsin sett! Och jag blev helt förälskad där och då! Det har aldrig hänt mig att jag har blivit intresserad av någon genom att bara titta på nån, men jag visste att jag MÅSTE prata med honom. JAG MÅSTE TRÄFFA HONOM! Efter konserten samlade jag mod och forsatte att snegla mot honom. Han var helt underbar! Allt han gjorde, hela hans uppenbarelse sammanfattade precis min drömkille :). Till sist hade jag samlat nog med mod för att prata med honom- han var trevlig och artig men fattade inte att jag flirtade med honom. Sen skulle Henrik och hans kompisar vidare på en annan fest och de gick ifrån oss. När han hade gått så visste jag att jag måste träffa honom igen. Jag sprang upp på gatan för att se om jag kunde be om hans nummer, men de hade hunnit gå. Jag minns att jag kände mig så löjlig. Här stod jag ensam mitt på gatan och hade missat min kärlek- eller var det bara ett fantasifoster från nån barndomsdröm om drömprinsen? TOTALT olikt mig!

På måndag i skolan fick mina klasskamrater på lärarhögskolan höra att jag hade träffat min kärlek i helgen, men han visste inte om det ännu :)

Helgen som följde var det en festival vid universitetet- dit skulle Hannas klasskompisar gå- alltså även Henrik! Såklart skaffade jag barnvakt och infann mig på festivalområdet. Han var där och var precis lika underbar som jag mindes honom :) Tyvärr var han dum som en sten när det gällde flirtande. Han fattade inte att jag var totalt nerkärad. Men jag kände att om jag är så här kär och om det ska kunna bli något så måste jag berätta att jag har barn. Det kan inte komma som nån mörk hemlighet- och sabba något. Konstigare saker har ju hänt än att nån tappat intresset för att familjesituationen inte stämmer...
Så jag berättade att jag har en son för honom, rakt ut ur det blå mellan kallsnacket kom det. Han blev förvånad men inte rädd. Phu! Nu gällde det bara att få honom att fatta att jag var intresserad. Att jag var kär! Men nej. Han verkade inte fatta. Tillslut sa jag till min syrra- Kan inte du berätta för Henriks kompisar att jag är intresserad av honom- så kan de berätta det för honom? Sagt och gjort. Nu visste han :)
Men det blev inte så mycket mer den kvällen. Det var en trevlig kväll, men för småbarnsföräldrar tar alltid festen slut innan den börjat och jag begav mig hemåt för att avlösa barnvakten.

En vecka av kärlekssjuka följde :) Jag kunde inte äta eller tänka på något annat än Henrik.

Helgen efter detta var det ännu en festival och nu skaffade jag barnvakt som kunde sova över... :)
Jag "stötte ihop" med Henrik, det han inte visste var att jag kammat hela festivalområdet med min blick i förhoppningen om att hitta honom.
Där var han! Nu jäklar skulle han inte komma undan! Vi pratade hela kvällen och när alla började röra på sig från festivalen såg jag till att följa med honom och resten är, som man säger, historia.

Så det är anledningen till att jag firar att jag träffade Henrik 3 veckor innan vi faktiskt blev ett par ;)

Prickig korv

Nu får man en aning om hur Juliana kommer se ut i puberteten. Hon har nämligen fått vattkoppor och har ansiktet fullt av prickar. Alltså lite som acne :)

Prickig-korv-sjukan kallar vi den :)

Kärlekskväll

I helgen var jag på en bröllopsfest för en vän som gift sig tidigare i veckan. Festen hölls på Rosendals trädgård och allt var så trevligt och mysigt, det är verkligen speciellt att vara på bröllopsfester. Alla är på extra gott humör, kärleken står i centrum och någonstans känner man sig som en del av ett större sammanhang i tiden. Och stämningen i taxin dit höjdes enormt när radion spelade "Your song" av Elton John. detta råkar ju vara min och Henriks "sång" :)
Rosendals trädgård är ju så fint- och en ljummen sommarkväll så är det i det närmaste magiskt! Och maten var OTROLIG!!!!

Allt var vegetariskt, närodlat och ekologiskt och dessa smaker! OMG! Dregel, dregel!

En magisk plats just denna kväll.

100% av världens möjligheter

Så tänker vi när vi erbjuder våra barn att ta del av världen. 100% inte mer inte mindre.
Juliana har fastnat för fotboll och hon är så peppad att träningssöndag klär hon på sig fotbollskläderna direkt på mogonen.

Fasader

Idag skriver Mia Skäringer om Lyckorfasader och om hur det tar livet av oss.
Och, ja, det finns nog många som känner igen sig i det. Gud ska veta att jag är en av dem.
Jag vill inte medvetet hålla upp en fasad, men ändå gör jag det. Jag har hållit den under många olika fanor i mitt liv.
I min yrkesroll med Uni- jag menar vilket mått att leva upp till. Hej! mina barn är beviset på min affärsidé. Genusorienterade, öppensinniga hens. Men nej, inte alltid. Mina barn har hittat till Hello Kitty- precis som alla andra, de har tvekat över att våga ha sin favvofärg på sig när de har mött för många plumpa kommentarer och jag själv har trampat i många genusfällor. Och någonstans sa jag bara skit i det! Jag gör det bästa jag kan och jag tänker inte låta andra sätta en måttstock på mig och mäta hur lyckad jag är som genusförälder. Det ger mig bara prestationsångest och tar ärligt talat glädjen ur livet. Och livet är ingen tävling.
Jag har hållit fanan under "ensam är stark" som ung ensamstående mamma. Men det är fel. Ensam är inte stark. Ensam är jävligt ensam och behöver stöd. Och att jag inte bad om hjälp har knappast gjort mig starkare, möjligen bittrare.
Jag har hållit min fasad medans insidan vittrar sönder tills det inte finns något där kvar bakom fasaden. Hållit uppe fasaden medans allt som jag förlitar mig på sprang rakt in i en vägg och fasaden obönhörligen sprängs i stoft.
Men ändå fortsätter jag på något sätt att hålla kvar vid min fasad. Igår la jag upp ett inlägg om min son och det låter så puttinuttit och lyckligt. Men sen att vi bråkade hela gårdagen och fortsatte nu på morgonen- att han går igenom nån sorts förpubertet och vaknar pissförbannad. Det håller jag käften om. För det är inte en lyckad mamma som har det så, eller hur? Men vad sa jag nu?! Jag sa att jag inte duger- att det är något fel på mig som mamma. Och överallt läser jag om puttinuttiga saker, lyckosmällar och skimmer. Men ingen vågar prata om det som verkligen pågår bakom rökridåerna. Verkligheten som faktiskt är livet. Livet är inte en retuscherad omslag på ett glossy-magasin.


Så nu sa jag det. Jag har en förpubertal son som jag bråkar med, en son som ibland smäller i dörrar och skriker av ilska. Och jag tycker inte att det är kul, men det är inget jag tänker skämmas över.

mor och son

Snart är han stor. Jag är redan för pinsam för vissa tillfällen. Men ibland, då får jag sitta och mysa med hans bruna lockar. Och ibland vill han sitta i knäet.

lika som bär:)

Jag bjuder på den

Här skulle jag försöka visa hur trött jag är på instagram. Ja, alltså slutkörd och utmattad. Men bilden blev så ful så jag bara skrek rakt ut- Va faen! Sen la jag upp en bild på ett "duck-face" och skrev att min dag hade varit "Grejt!"

I verkligheten ser jag ut så här.

Lily frilly

äntligen kom dagen då jag fick fixa till Lillans frilla. Hon har gått igenom diverse ofrivilliga frillor på sistone. Det började tidigare med en egentillverkad "Fanta" frilla. Som då blev rakad- kortklippt- hockeyfrilla.

Och nu! En 60-tals "bob"

Lillan i sin nya frilla!

Grattis liksom!

Visar visst lite tandkött :)

En bra grej med att fylla år med någon är att man kan fira och firas samtidigt! Här är vi påväg ut för en födelsedagsöl och konsert på Debaser.

Loppisfyndade för födelsedagspengen

Av min mamma fick jag en slant. Då åkte jag till ett loppis och köpte lite smått och gått (där är jag väldigt ordfyndig och felstavar gott för jag köpte ett par finfina skor :)

Fyndade brickan på väggen, fatet och krukan till min blomma :)

VÄRLDENS finaste skor! 40:-!!!!!