Jag är en enäggstvilling

Jag är tvilling. Enäggstvilling. Och nu vill ni säkert att jag ska beskriva hur livet som tvilling är... ja, jag vet inget annat. Men däremot kan jag säga att som enäggstvilling tycker jag att det är det stor skillnad på att vara enäggs- eller tvåäggstvilling. Ja, man skulle kunna säga att jag tycker att tvåäggstvillingar inte är mer än syskon födda på samma dag. Låter kanske snobbigt, men det är min åsikt.
Enäggstvillingar delar ju sitt DNA till hundra procent, alltså allt- rakt av. Och tvåäggstvillingar delar inte sitt DNA i större utsträckning än ett vanligt syskonpar.

Jag och syrran som små tvillingar. Alltid tätt tillsammans.

Jag och min syrra har faktiskt inte vetat om vi är enäggs- eller tvåäggstvillingar fören vi testade oss för två år sedan, även om jag alltid misstänkt det eftersom vi är sjukt lika. Jag kommer ihåg dagen jag fick veta det. Det blev en magisk känsla över hela beskedet. Och min syster kände likadant. Hela dagen snurrade tankarna runt, funderingar på vårt "magiska tvillingband". Och dokumentärer man sett om tvillingar... Gamla myter man hört om tvillingar- jag googlade "Tvillingar" och läste en massa myter


"I historien har många folkslag och kulturer sett på tvillingar som något mystiskt, kusligt och emot naturen. Indianstammar i Kalifornien hade förr tron att tvillingar var nära besläktade med gudarna och hade förmåga att blicka in i framtiden. Men det fanns även indianstammar som var fientligt inställda mot tvillingar och slog ihjäl tvillingar efter födseln. På vissa ställen tog man till och med livet av tvillingmodern."
 Källa: Tvillingar.ifokus.se



 Helt plötsligt insåg vi att de barn vi har rent genetiskt är halvsyskon, inte kusiner. Skumt.

En sak vet jag om livet som tvilling. Man har alltid sin bästis där. Som att ständigt ha ett pyamasparty med sin bästa vän. Vi kunde ligga och fnittra långt in på småtimmarna eftersom vi delade rum. Det var kul. Och att dela födelsedagar var kul. Faktiskt var allt kul. Det finns de som problematiserar väldigt mycket runt att tvillingar aldrig får någon "egen tid" och att de blir "osjälvständiga". Men det vet jag just inget om. Jag tror att själva problematiserandet runt tvillingskapet är skadligare än att låta barnen själva känna efter och styra.