Lycka

Lyckan kommer i olika former.
Här är två av mina tusen olika anledningar till ett leende och en känsla av lycka.
Graderade efter lyckorus i kroppen.

Min underbara fina familj. Värd en miljard i lyckmått.

 

 

 

 

Socker i form av en Macaron till eftermiddagskaffet. Värd ungefär fem i lyckomått. Men ändå LYCKA!

Lista ut mig

Ett skepp kommer lastat med ett stycke lista som är stulen från iekw.hanapee.com/
1. Vad heter du?
Sara!
2. Hur lång är du?
Etthundrasextiotvå och en halv centimeter, vill ha med varenda millimeter eftersom jag nästan är en pygmé.
3. Vad har du på dig just nu?
Svarta jeans med "inte tillräckligt hög"hög midja. (För jag vill ha mina jeans över naveln...), en skjorta som jag skrotat fram från botten av min garderob och absolut älskar! Jag ska aldrig gömma och glömma den igen :), och en kofta. Och på fötterna svarta dr Martens. Frågar du mig imorgon är nog svaret ganska samma lika. Kanske en t-shirt i stället för skjorta med garanterat- JEANS+ KOFTA+ Dr Martens.
4. Vilken tid gick du upp idag?

Kl 6.35 av att min lilla dotter kissade ner sängen och mig. Se tidigare inlägg på bloggen...
5. Vad var det senaste som fick dig att skratta?
Tanken på att det ibland känns som att jag ska "Facerapa" mig själv på Facebook. Tourettes?

6. Vad jobbar du med/pluggar du?
Jag äger/ jobbar på/slavar för Uni Barn AB. Ett barnklädesföretag som jag driver med en kollega. Har pluggat Genus och är utbildad Träslöjdsmajje.

7. När flyttade du senast?
Oktober 2006. Men går just nu i drömmar om ett nytt boende.
8. Vad är du beroende av?
För mycket.
9. Vill du bli känd?
Njae. Någon egodel av mig vill bli känd artist, men en blyg, självkritisk del av mig har lyckats förtrycka egodelen.
10. Vilken färg har din jacka?
Svart kappa, mörkblå fuskpäls i bikermodell eller en gråmelerad halvlång kappa/jacka.
11. Vad är du bra på?
Oj! Ja, ingen aning. Jag är hoppas jag är bra på att älska.
12. Har du gått från en stil till en annan?
Nej, fruktansvärt tråkigt oexperimentell i min stil...

13. Vad tycker du om att göra?
Lata mig. Skulle helst göra absolut ingenting, för då blir jag superkreativ!

14. Vad kan du absolut inte göra?
Lära mig att vara organiserad. Har försökt många gånger, men... Nej.

15. Var fick du dina senaste pengar ifrån?
Ja, Uni blir svaret där.
16. Vad ser du fram emot?
Att se The Knife i maj, att få åka på Way out west med maken i sommar. Vi gjorde det förra året och vi har som ambition att göra det till en årlig tradition. Lite ensamtid tillsammans liksom.
17. Vad är du rädd för?
Döden

Piss morgon

Ja, alltså PISSmorgon. Bokstavligen. Vi håller på och vänja av Lily vid nattblöja, och det går väl sådär. Ja, eller det går bra med undantag för en tre-fyra lakansbyten per natt då hon har totalt missat att hon behövde springa på toaletten... I natt vaknade jag av att det brände av något varmt på höften som låg brevid Lily- då hade hon kissat ner mig. Jag kan komma på mysigare sätt att vakna på...
Dagtid har Lily varit blöjfri i över ett halvår, men nattetid har hon alltså haft blöja. Och det har behövts då nattblöjan varit proppfull när hon vaknar och hon fortfarande dricker nappis på natten (med hennes "minimax"...) så vi har inte gjort nån kraftansträngning i att få henne torr på natten. Men nu tyckte vi att det var dags. Fast... Jag börjar ångra mig...  Fortsättning följer.

Samla dina minnen

En viktig bok

Vi har samlat allt rörande vårt bröllop i en bok. Tom videon som spelades in ligger där. Väl skyddad.

Jag har sparat skissen jag gjorde på brudklänningen. Min svärmor sydde den och den blev underbar!
Där ligger även ett kort som prästen skickade och tackade för att hon fick vara med på vårt bröllop. Värmer hjärtat varje gång jag ser det!

Om jag får ge ett råd till alla så är det att du ska se till att samla dina minne i en pärm. För idag- när alla bilder är digitala så är det så lätt hänt att dina minnen försvinner på nån krashad hårddisk. Puts väck! För alltid!

Så ta dig lite tid och gör en bok/fotoalbum/scrapbook/ vad du än väljer för format på dina minnen så ta dem ut ur datorn och gör nåt fysiskt av dem. Nåt du kan känna på, lukta på, bläddra i och minnas.

Och gör det i den mån du orkar- håll nivån på den nivå att det blir gjort!

Badsäsongen startar snart

Beach 2013 har startat. Det är bara jag som typ inte doppar mer än lilltån innan badtemperaturen är uppe på tropiskvärme.

Unga mammor

Jag var ung när jag fick min son. Just fyllda 22 vårar. Jag har suttit i föräldragrupper med karriärsföräldrarna som plussade precis enligt femårsplanen. Sena fyrtioåringarna som "trodde det var försent för barn". I dessa grupper kan jag inte säga att jag kände mig utanför, snarare att jag höll mig utanför. Inte av skam. ABSOLUT INTE. För jag skäms inte över mitt beslut att skaffa barn tidigt. Det var ingen "olycka" att jag blev gravid. Tvärtom. Vi försökte i ett par månader innan jag äntligen plussade. Men det var så mycket oroliga blickar när jag hopsade förbi dessa grupper i samhället med stor bebismage. Och okej, livet som mamma har ibland varit så mycket mer tröttsamt och slitsamt än jag kunnat tänka mig, men jag har klarat av det hittills och vuxit av uppgiften. Jag är faktiskt stolt över mitt beslut att skaffa barn tidigt. Det har berikat mitt liv på alla sätt. Och utan min son Lee skulle jag faktiskt aldrig funnit modet att följa mina drömmar och vettet att göra det mesta av varje dag. För imorgon kan det vara VABB på schemat.

Idag är jag väl en "medelålders småbarnsmamma". 33 år. Trebarnsmamma. Men jag kommer alltid att identifiera mig som en ung mamma. Och det gillar jag. Jag kan sitta och läsa bloggar med unga mammor. Mest för att jag förstår deras perspektiv på barnuppfostran bättre och jag gillar deras driv. Jag har just hittat denna blogg och sitter med ett leende på läpparna. Fantastisk tjej! Fin familj!

Jag är en enäggstvilling

Jag är tvilling. Enäggstvilling. Och nu vill ni säkert att jag ska beskriva hur livet som tvilling är... ja, jag vet inget annat. Men däremot kan jag säga att som enäggstvilling tycker jag att det är det stor skillnad på att vara enäggs- eller tvåäggstvilling. Ja, man skulle kunna säga att jag tycker att tvåäggstvillingar inte är mer än syskon födda på samma dag. Låter kanske snobbigt, men det är min åsikt.
Enäggstvillingar delar ju sitt DNA till hundra procent, alltså allt- rakt av. Och tvåäggstvillingar delar inte sitt DNA i större utsträckning än ett vanligt syskonpar.

Jag och syrran som små tvillingar. Alltid tätt tillsammans.

Jag och min syrra har faktiskt inte vetat om vi är enäggs- eller tvåäggstvillingar fören vi testade oss för två år sedan, även om jag alltid misstänkt det eftersom vi är sjukt lika. Jag kommer ihåg dagen jag fick veta det. Det blev en magisk känsla över hela beskedet. Och min syster kände likadant. Hela dagen snurrade tankarna runt, funderingar på vårt "magiska tvillingband". Och dokumentärer man sett om tvillingar... Gamla myter man hört om tvillingar- jag googlade "Tvillingar" och läste en massa myter


"I historien har många folkslag och kulturer sett på tvillingar som något mystiskt, kusligt och emot naturen. Indianstammar i Kalifornien hade förr tron att tvillingar var nära besläktade med gudarna och hade förmåga att blicka in i framtiden. Men det fanns även indianstammar som var fientligt inställda mot tvillingar och slog ihjäl tvillingar efter födseln. På vissa ställen tog man till och med livet av tvillingmodern."
 Källa: Tvillingar.ifokus.se



 Helt plötsligt insåg vi att de barn vi har rent genetiskt är halvsyskon, inte kusiner. Skumt.

En sak vet jag om livet som tvilling. Man har alltid sin bästis där. Som att ständigt ha ett pyamasparty med sin bästa vän. Vi kunde ligga och fnittra långt in på småtimmarna eftersom vi delade rum. Det var kul. Och att dela födelsedagar var kul. Faktiskt var allt kul. Det finns de som problematiserar väldigt mycket runt att tvillingar aldrig får någon "egen tid" och att de blir "osjälvständiga". Men det vet jag just inget om. Jag tror att själva problematiserandet runt tvillingskapet är skadligare än att låta barnen själva känna efter och styra.

festliga lilla du

Alltså! Denna lilla människa som är så festlig. Förgyller varje stund i mitt liv.

Uni 8(!) år

I fredags var det internationella kvinnodagen, men det var även Uni´s åtta års dag. Tänk, ÅTTA ÅR! Jäklar vad man har investerat tid och kraft i detta företag. Och det är fortfarande så kul att gå till jobbet. Varje dag, nästan iallafall ;)

Ett par urklipp från tidningar som skrev om oss inför öppningen 2005.

Lekstund

Vi lekte doktor. Hela familjen jobbade på avdelning "Sjuk och krasslig". Gosedjuren kom in med snabb ambulans (en leksakslastbil som fick sitt sirenljud av en 11 åring som ville vara med och leka), de togs emot av doktor Lily och doktor Juliana. Diagnosen sattes på plats och och djuren fick anpassad behandling. Jag gjorde rösterna till de små skadade eller sjuka djuren och dockorna och tillsammans hade vi en så trevlig eftermiddag. underbart att få ta del av barnens små tankar i detta samspel.

Peppen!!!

Ibland kan jag avvundas barnens förmåga att peppa och se livet från den ljusa sidan. De lever efter "Mindfullness" och är alltid här och nu. I leken finns inget annat än här och nu och total frihet i fantasin. Jag ska träna upp min förmåga att peppa igång mig själv. Sudda bort alla sura miner, fördriva alla orosmoln och bara förväntansfullt se vad nästa stund har att erbjuda. Jag tror att jag skulle bli lyckligare då.
Men det är så lätt att säga och så mycket svårare att göra. Jag menar i verkligheten är ju inte allt rosdoft och skimmer i soldränkta himlar. Min verklighet är ju vad den är. Men den blir ju inte bättre av att vara fjärran och oroa sig dagarna i ända iallafall. Så jag ska börja peppa! PEPPA!!!!!! Pepp på det!

Bablong!

Ballonger alltså- finns det en bättre leksak? De kan roa ungarna i timmar. Och när du tröttnar på dem så bara pangar du dem och slänger dem. Säkert massa gifter och kemikalier i dem, men det finns ekologiska gjorda av naturgummi- de är lika roliga.

Loppisfyndade loppissyndade

Stor konst på väggarna.

Min make såg surt på mig när jag smet i väg på loppis i Lördags. Man måste ju passa på med de få öppettiderna... Förlåt min älskade make, men du verkar inte förstå hur starkt loppisloppan biter. Jag bara älskar att vandra omkring bland massa skräp och hitta små guldkorn. Sånt där som man bara inte hittar nån annanstans. Sånt där som ger hemmet karaktär och själ.

Dessa konstverk fick följa med mig hem och hänger på hedersplats över soffan.

Öl med syrran

Som småbarnsförälder tycker jag att det är en mänsklig rättighet att nån gång per år komma ut på krogen och ta en öl med vänner :)

SKÅL!