mitt egna underverk

Idag satt Lily ute på trappen och lekte, och det slog mig att hon sitter där som vem som helst. Ovetandes om sin SRS- silver russel, ovetandes om farhågor som cirkulerat som svarta moln över oss. Ovetandes om hennes svartmålade utsikter. Vilken tur! Hon är vem som helst! På något sätt så har hon fått mig att glömma hennes syndrom. Hon ger mig varje dag lite mer solsken på min himmel, lite mer motståndskraft mot de mörkaste tankarna. Hon ger mig orsak att vara tacksam, och det är jag tacksam för.