Det kan kännas ensamt när man har ett barn med ett syndrom som bara 50 personer har i Sverige... Det blir inte så många familjer med samma erfarenheter och samma situation.
Därför var denna vistelse i förra veckan helt underbar! Jag har träffat andra barn med det syndrom min dotter har- alltså har jag kunnat se att de allra flesta klarar sig som äldre. Lily kommer aldrig blir "frisk" från sitt syndrom, men det kommer att bli bra. Det vågar jag nu hoppas på.
Och familjerna kunde dela med sig av sina erfarenheter och vi behövde inte förklara känslor man har djupare. Vi förstår varandra! Fantastiskt! Tack alla underbara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar