Så kan det kännas ibland. Att man "Leker vuxen". För det finns tillfällen i livet då förväntningarna på en tvingar in en i en roll som kanske inte riktigt passar. Föräldraskapet är verkligen en sån där form. Där många PRESSAR in sig i mallen. Och där många tappar bort sig. Där förväntningar sätter kaveln i bullmammans hand och klistrar dit ett stort leende, eller knyter slipssnaran hårt om pappas hals och drar honom i den hela vägen till jobbet.
När min son föddes var jag fortfarande så ung. Så de stora skorna som föräldraskapet innebär såg ut som Clownen Bozo´s, och de innebar yviga fotrörelser och många sparkar på mina egna smalben.
Jag gick många svåra mil i för stora skor. Försökte passa in. Lyckades sällan. Var faktiskt ensam. Fick nog!
Då valde jag att skita i vad andra tycker jag ska göra nu sedan jag fått barn. Jag valde att fortsätta mitt liv, fast nu med en underbar liten vän. En människa som fått mig att omvärdera mycket och fått mig att våga tro på MIG. Jag satte på mig skor i min storlek, i valfri färg och har studsat fram sedan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar