Bokstavsbarn

Livet med bokstavsbarn kan ge livet mening

Två av mina barn har en diagnos. Min son har "ADHD" och min lilla har "SRS".

Småbarnsliv är jobbigt redan som det är. Mycket saker som ska hinnas med varje dag (skriver inte ut allt för då skulle inlägget bli så långt att ingen orkar läsa färdigt, men ni vet- vardagspusslet). Mycket saker man ska komma ihåg som gympapåse, matsäck, extrakläder, utvecklingssamtal, ja alla som är uppe i karusellen kan ju känna igen sig i att minsta extra uppgift kan blir droppen som får bägaren att rinna över.

Jag har fått mer än min beskärda del av "Extra".

I min vardag har jag skolmöten med specialpedagoger, ordertelefon till Apotek för hembeställning av varor, Apotekbesök för att hämta mediciner, dagisplats för småttingarna på infektionsavdelning som inte ligger nära hemmet, läkarbesök för båda barnen och ortopedbesök. Plus då att man heltidsarbetar och driver eget företag. Ja, ni hör... Vad kan man säga?

TACK! Tack! vill jag säga. Det är så otroligt att bo i Sverige. Allt det jag nämnde faktiskt går att få ihop för att vi bor i Sverige. Jag och min make är så jämställda att vi delar på bördan. Mediciner går på högkostnadsskyddet och utarmar inte en familjs ekonomi. Jag har ett socialtskyddsnät som gör att de gånger jag MÅSTE ta mina barn till läkare kan jag få kompensation.
I Sverige är inte "den drabbade dubbelt drabbad". (Helt fel att säga att jag är "Drabbad", men ni förstår säkert hur jag menar). Sen kan jag säga att jag har träffat så många underbara människor tack vare mina barn och diagnoser. SÅ jag ser det nog faktiskt som en gåva och en chans att få lära sig av livet.