Jag var utbränd

Jag har varit i "väggen", utbränd, utmattningsdepression. Det finns många namn för tillståndet. Det var fyra år sedan nu, men fortfarande ett brännande minne. Själva upplevelsen av att tappa all kontroll. Allt kroppsligt utom kontroll. Enorm trötthet. Känslor som rusar fram i kroppen, puls som slår som en slagtrumma i öronen och går upp i hastighet utan anledning vid vila i sömnen eller vaken, hjärtat som värker av smärta och samtidigt darrar av rädsla, tankar som kommer och går lika okontrollerbara som vågorna på stranden. Alla fysiska fenomen som tillskrivs detta psykiska tillstånd är skrämmande en och en och tillsammans är de som en öronbedövande domedagskör som förkunnar slutet på allt vad trygghet är. Det var otäckt att gå igenom och jag vet inte om jag kommit ut ännu. Jag är fortfarande stresskänslig och har haft mindre "episoder" sedan härdsmältan. Men inget så långvarigt och förlamande- och jag vill aldrig mer uppleva det tillståndet. Jag minns, med skräck, känslan då jag tagit mig till mataffären "bara för att komma ut" och "göra nåt som liknade "normalt"". När jag gick runt bland gångarna på matbutiken så var känslan av tomhet så ekande stor. Oändlig. Jag var inte längre "mig själv" jag var ett skal som gick runt i världen och min själ hade rymt. Jag hade ingen aning om vart jag skulle börja leta för att hitta den igen. Den känslan var så svår och rädslan var så enorm. Jag tog mig inte genom butiken utan sökte mig hem till sängen igen. Den enda plats i världen som kunde stilla mig- där kunde jag tumla in och ut ur sömn och sömnlöshet, tröst och uppgivenhet. Jag läser ofta om utbrändhet och utmattningsdepressioner och varje gång jag träffar någon som varit utbränd så möts vi i att vi båda vet att vår verklighet som vi omger oss med är så förgänglig och kan bli så overklig och skrämmande. Det är som att bära på en mörk hemlighet. En hemlighet om en dimension av livet som man ska vara evigt tacksam att man inte befinner sig i permanent.
Jag vill aldrig mer krascha in i väggen. Aldrig någonsin. Inte för att jag egentligen ändrat på något som drev mig in i väggen. Jo, jag har gått ner i arbetstid. Jag är lite bättre på att säga att jag inte orkar, men nu när inget är "akut" längre så är omgivningen mindre förstående. Och min darrande rädsla slås bort av dem och tillskrivs som lathet. 
Men det som egentligen drev mig in i väggen är rollen som mamma till två barn med diagnoser. En med ADHD+Autism och en med ett ovanligt syndrom. Dem går det ju inte att sjukskriva sig från. Och det vill jag ju inte heller.

Jag vet inte varför jag ville skriva om detta igen. Bara kändes viktigt att få ur mig.

Snickrar på en kopia

Jag har förälskat mig i ett växthus från Design House Stockholm. Just den vackra konstruktionen fyller många behov för mig i mitt försök att bli grönfingrad. Förutom att det är en vacker inredningsdetalj förstås.
Det var bara den lilla detaljen med prislappen då. 7900:-. Aj. Jag förstår helt att det blir priset- för det är verkligen ett snickeri i hög klass som skapat denna underbara möbel. Men ändå. Det är inte pengar jag har. Och särskilt inte med vår kommande tillbyggnad. Den kommer kosta... Så jag har engagerat maken och tillsammans ska vi försöka oss på att BYGGA ett liknande växthus, men självklart inte exakt- för det kan vi inte, men definitivt "inspirerad av".

Återkommer med slutresultatet. Som förövrigt blir målat eftersom vi inte kan få ihop det perfekt utan att få använda spackel lite här och där. :)

Är det inte helt fantastiskt???

Planteringsplanering

NU har det startat. Mitt grönsug. Längtan efter grödor och blommor. Det är en del av mitt liv som jag älskar- trädgård och blommor och att vårda något som samtidigt som jag vårdar det så tar det hand om mig med sin lugna inverkan och sin långsamhet och stilla liv. Det lär mig tålamod och ihärdighet. Det lär mig allt det som är svårt att få tag om i vårt snabba tempo.  Och sedan när det är dags så ger det mig energi, kärlek och solljus i form av  en grönsak på mitt bord eller en vacker bukett att njuta av. Så det finns så mycket där i trädgården. Och snart är det dags att väcka liv i den igen.

Av julklappspengarna köpte jag mig lite fröer och redskap inför en odlingssäsong- då jag ska satsa på ätbart i form av odlingslådor på baksidan.
Men självklart valde jag även dessa grödor ur ett estetiskt perspektiv. Och kål! Massor av kål! För finns det en grönsak jag älskar mer än andra så är det alla kålsorter!

Kål, kål, kål i olika former och färger., sen nån gurka och lite annat.

God fortsättning

God fortsättning på det nya året. Hoppas att ni hade ett bra avslut.


Vi hade en fest med våra närmaste, släktingar, vänner och grannar. Och då blev vi ca en miljon människor- eftersom alla har barn i pluralis. Så note to self- nästa fest- bjud endast de vuxna- så kanske man hinner sitta en sekund och snacka. Jag hann liksom inte ens dricka särskilt mycket- typ en öl och nyårschampagnen. Vilket ifs säkert bara gav mig en maxat bra start på det nya året.

Nyårslöften:
Leva mer- säger det varje år och faktum är att förra året gjorde jag det iallafall med mina mått mätt- och det var ett roligare år.
Bli klar med renoveringar- nu vill jag att jag och maken ska få njuta av hus och trädgård och familjeliv- utan massa renoveringsarbete.
Satsa på att bli mer grönfingrad- jag älskar ju Trädgård, blommor och odling. Vill lära mig ALLT! Och kanske bli mer självförsörjande matmässigt.
Njuta av mina barn. Och maken. Och katten. De är ju det bästa jag har- vill låta dem veta det.
Göra karriärsändringar. Så att jag får en arbetssituation som ger mig energi.

Nyårsbuketten

Två av de finaste i mitt liv