Jag pratade med min make i bilen- och kom på att om 12 år! då är samtliga våra barn myndiga! Då kan han och jag leva "dinkie"-liv. Lyxa till det med räkfrossa en vanlig onsdag. Ta en kryssning nånstans utan att behöva tänka på barnmat och läggningstider. Då fick maken något ledset i ögat och sa: Jag vill inte ha det! Jag vill ha det PRECIS som det är just nu! När det är lite uppförsbacke, men segern när man klarat det är så mycket större. Att traggla barnen i säng varje kväll, men oxå att ha den stora äran att FÅ TRAGGLA SINA ÄLSKADE BARN I SÄNG. Tanken att vi kanske (potentiellt) lever "våra livs lyckligaste dagar" just nu! och att vi en dag kommer se tillbaka med vemod på dessa dagar. Tiden då vi hade allt!
Ja, har jag inte sagt det tidigare så vet ni det nu. Jag gifte mig med den finaste människan i välden. Ett äkta hjärta av guld tickar innanför hans bröstkorg. Varje dag känner jag tacksamhet för att han finns där och tar ner mig på jorden och öppnar mina ögon. För JA! Idag är nog en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. En av många. Och jag hoppas jag ska ha sinnesnärvaro nog att njuta av det.
![]() | |
Mitt guld. Mina barn. Och det är nu livet händer. |
![]() | |
Ni förstår att man är lycklig va`? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar