Öppen planlösning

Voilà!
Här är den öppnaste planlösningen du någonsin kommer att se!

Under konstruktion

Så här såg det alltså ut hemma hos oss för ett par år sedan. Tänk, bara tänk vad man har jobbat på! Rätt fantastiskt ändå!
(behövde peppa mig själv- för jag är så enormt trött idag)

Bäst just nu

Ibland kan man fastna i nån sorts- snart ska det bli bättre- tanke. Som att alla problem ska försvinna i framtiden. Allt ska lugna ner sig och livet ska glida fram på den där efterlängtade räkmackan.
Jag pratade med min make i bilen- och kom på att om 12 år! då är samtliga våra barn myndiga! Då kan han och jag leva "dinkie"-liv. Lyxa till det med räkfrossa en vanlig onsdag. Ta en kryssning nånstans utan att behöva tänka på barnmat och läggningstider. Då fick maken något ledset i ögat och sa: Jag vill inte ha det! Jag vill ha det PRECIS som det är just nu! När det är lite uppförsbacke, men segern när man klarat det är så mycket större. Att traggla barnen i säng varje kväll, men oxå att ha den stora äran att FÅ TRAGGLA SINA ÄLSKADE BARN I SÄNG. Tanken att vi kanske (potentiellt) lever "våra livs lyckligaste dagar" just nu! och att vi en dag kommer se tillbaka med vemod på dessa dagar. Tiden då vi hade allt!

Ja, har jag inte sagt det tidigare så vet ni det nu. Jag gifte mig med den finaste människan i välden. Ett äkta hjärta av guld tickar innanför hans bröstkorg. Varje dag känner jag tacksamhet för att han finns där och tar ner mig på jorden och öppnar mina ögon. För JA! Idag är nog en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. En av många. Och jag hoppas jag ska ha sinnesnärvaro nog att njuta av det.

Mitt guld. Mina barn. Och det är nu livet händer.

Ni förstår att man är lycklig va`?

Tack så mycket! *IRONISKT

Jag har haft ett enormt stresspåslag tidigare idag. Alltså jag menar episkt. Ni vet när det svartnar för ögonen och det känns som marken rämnar under fötterna. Sånt påslag som orsakar säkert 70% av alla hjärtinfarkter.
Vad kan jag råkat ut för? Rånad? Nån jag älskar som fått ett tråkigt besked rörande hälsan? JAG som fått ett tråkigt besked rörande hälsan. Nej. Inte då! Så farligt var det inte. Och såhär i efterhand med alla fakta på hand så var det inte farligt alls. Men det visste jag inte då.

Saken var den att jag lämnade in min telefon på lagning för att min skärm hade spruckit. Det hela gick lite hastigt och lustigt till då jag fått informationen om att dagen efter skulle service avgiften på detta försäkringsärende dubbleras. Så det kändes angeläget att få det fixat- SNABBT.

Jag åkte och lämnade ifrån mig min telefon, som ju inte alls bara är en telefon nuförtiden. Snarare en personlig assistent, kalender, kamera som man alltid har med sig till de där tillfället då man "önskar att man hade en kamera", dagbok (faktiskt i mitt fall). Så ja- rätt så viktig pryl.

Iom att det blev så bråttom så tänkte jag inte på att ta en back-up. Ja... Skratta ni. Men jag är verkligen inte så tekniskt orienterad. Mer av en virrig konstnärstyp än ordningochreda-ta-en-backup-varje-fredag-typ.  Så jag lämnade ifrån mig telefonen utan en back-up, för jag skulle ju få tillbaka den snart.
MEN ICKE! Nej- på verkstan beslutade de att det var bättre att byta ut min mobil till en ny. BUHU! lyx-problem? Kanske OM jag hade fått med min gamla. Men nej. Den kommer jag aldrig se igen. Och därmed kommer en portion av mitt liv förevigt raderas.

Killen bakom kassadisken verkade helt oförstående till min irritation och känslomässiga-berg-och-dalbana som startade när han glatt räckte över en SPRILLANS NY TELEFON. Vilket gjorde att jag kände mig som en total freak som lämnar in min mobil till förintelse UTAN ATT TA EN BACKUP.
Men jag visste inte att jag aldrig skulle se den igen! Ni sa inte ett ord om att jag skulle få en ny telefon istf min gamla. NI SKULLE JU BARA LAGA EN TRASIG SKÄRM!

Åhh! Alltså ångesten.


Men kanske finns det hopp- ev- hoppas hoppas- så tog min make en backup för typ två veckor sedan. Han sa det iallafall. Vi får se när vi startar upp den nya. Har inte ens vågat ta den ur kartongen av rädsla för att jag ska göra nåt misstag och råka radera all information på backuppen. Så jag väntar tills maken kommer hem och kan hjälpa mig.


Som sagt inte så tekniskt orienterad. :/

Hej från andra sidan!

Hej!

Känns som jag legat under en sten. Hela Januari-månad marscherade förbi i sådan takt att jag knappt hann blinka. Vabb, sluta-röka-stress-påslag och dålig sömn pga en takrenovering som aldrig vill ta slut och en presenning som bankar mot taket och fönsterna och därmed orsakar akut sömnbrist. Är några av de anledningar till att jag har känslan av ett koma-tillstånd under januari. Men nu! Lite energi- trots världshistoriens envisaste Urinvägsinfektion. Jag känner livet återvända och den ständiga "jag vill bara ta en CIGG!!!!!" känslan har gett med sig och nu kan jag inte ens fatta att jag någonsin njutit av att dra ner giftig rök i mina lungor. Knasigt.

Ett litet bildkollage från de veckor som blixtrade förbi.

"Nya" jeans från stadsmissionen- så himlans smart att köpa second hand! Skrev jag smart? Jag menar SNYGGT!

Barn som leker "kurragömma"

Att vara eller icke vara ett virrvarr av ulliga känslor. Jag virkade väldigt mycket i min rök-nöd.

Juliana skapade stor konst.

Och ÄR stor konst.

Pellan med SÅKLART!