Hej!
Superförkylningen lägger sig. Eller jag vet inte- ibland så däbbt i däsan så min tunga förvandlas till en torr salt sandpappersartad snigel. Ja, ni vet säkert känslan av egen erfarenhet så känns onödigt att gå in på alldeles för slemmiga detaljer här. Men hursomhaver. FÖRKYLD!
Och samtidigt i universum är människor inte förkylda. Och en del (läs min kollega) är på BRASILIEN TURNÉ!!!!!!!!!! Spelar LIVE inför tusentals skrikande fans och hänger på en strand och solar och har två veckors ledighet UTAN BARN!
Alltså! Så mycket i denna mening väcker sådana otroliga svallande vågor av avundsjuka igenom min kropp. Särskilt när jag kämpar med en förkylning från helevetet och inte kan ta en sekund ledigt från jobbet PGA att min kollega är på ovan nämnda TURNÉ och därmed lämnat mig ensam i grå regniga sverige med en butik att hålla öppen. MEN i denna våg av avundsjuka finns något bättre- och jag vet inte om det finns nåt ord som kan beskriva den känslan- men det närmaste jag kommer är nog STOLT!
Stolt över denna kvinna, som jag delar så stor del av en grå vardag med- jobbet på Uni (ibland känns det som att jag träffar min kollega mer än min egen familj- och det är väl inte alltid det jag skulle välja). Så jag har sett denna kvinna i vardagen. Varje dag. I vårt lilla sammanhang. Och nu på hennes sociala-medie-flöde får jag följa en kvinna som jag aldrig ens misstänkt jobbade med mig. EN SUPERSTJÄRNA! Det absurda i detta får min hjärna att slå volter- och visar mig att det finns så mycket magi inbäddat i våra öden- och förhoppningsvis så fegar man aldrig ur och står över chansen att lysa starkt.
Jag säger bara WOW!!! YOU GO GIRL!! Loves YOU!
Samtidigt undrar man ju lite när min stund att lysa ska komma och hur det ser ut? *väntar med spänning* *väntar fortfarande* *hallå- är det någon som ens hör mig nu?*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar