Magiska vinklar och vrår

När jag var liten flyttade vi från Husbys betongdjungel till förortens lugn. Hela flytten var en episk händelse i mitt liv. Den förändrade allt. Att få vakna med fågelsång ur skogens djup, att få lek fritt i naturen eller dricka saft på gräsmattan. Att gå på modiga utflykter bland barrsticksliga, kådadoftande stigar. ALLT var magiskt. Och allt var raka motsatsen till det jag tidigare kallat mitt hem i husby.
Första dagen jag och min tvillingsyster fick komma in i huset, då fem år gamla, är ett av mina allra tydligaste och käraste barndomsminnen. Just trappan fick på något sätt representera allt det vackra med friheten i vårt nya liv. TRAPPAN i TRÄ, med massor av vinklar, massor av vrår och den vara bara VÅR. Möjligheten att stanna mellan två plan och levitera i ingenstans. Pausa mitt emellan. Vila.

Trapphus är fortfarande så magiska för mig. Och det är något jag ofta stannar vid när jag är på besök hos någon med en trappa inne.

Vår trappa är precis sådär magisk som jag vill att den ska vara. Vacker, enkel och tidlöst modern. Ibland när jag tittar ut över den så kan jag slås av att jag tycker det känns som en trappa i ett viktigt hus. Ett konstgalleri eller på moderna museet. Det är något med dubbla takhöjden, viloplanet som endast blir en plats att stå och vila på. Där måste ögonen få något vackert att vila på. Så den lilla hyllan där vi ska ha vaser, askar, prydnader och en lampa är värd sin vikt i guld.

Jag älskar vår trappa! Här är en bild på lite av magin, men den upplevs bäst live på plats- IRL så att säga.