Födelsedag

Idag fyller min bebis sex år! Fatta! Min bebis är sex år, kan läsa och börjar snart skolan. Sjukt.

Födelsedagsbarnet Juliana

ÖverRUMPlad

Jag var ute tidigare i veckan, med min bästa vän K. Vi gick på en sommarfestival i Liljeholmen. Det var sol, superbra musik och lite rom-drinkar. Så TOTALT supertrevligt!
Men mitt i det trevliga hände något mindre trevligt. Något som just där och då förminskade mig och förvandlade mig till ett offer. Jag blev total "groapad" på häcken. Alltså en snubbe som bara klämmde loss på min rumpa. Min första reaktion var att bli pissförbannad och börja springa efter snubben. För att mitt i språnget stoppa mig själv och bara- "han kanske bara råkade..." Men nej! Det gjorde han banne mig inte och jag är så sur att jag inte sprang fram till honom tog tag i hans arm och sa "inte okej!". För det är inte okej! Sen försvann han i folkhopen och jag försökte leta reda på honom, men han var borta- och det var väl lika bra, för fan vad jag hade skämts över mig själv om jag inte vågade gå fram då! Men det som gnager mig är frågan: Varför stoppade jag mig själv mitt i språnget? Varför valde jag att ursäkta honom och sätta hans dåliga beteende på "råkade bara" kontot? Som om dessa idioter, som anonymt förgriper sig på människor och förminskar dem, behöver ytterligare en röst? Det blev en mycket komplex inre reaktion, min första känsla var ilska och sedan ganska snabbt gick den över i skam. Som om jag hade någon del i hans dåliga beteende. Varför gör det så ont att vara ett offer att man hellre friar än fäller? Och vad fan får han ut av det hela? Det måste ju vara nån sorts maktutövande. För jag menar vad annars kan det vara? OM det någonsin händer mig igen ska jag inte stoppa mig själv. Jag ska rusa fram och klargöra för förövaren att det är inte okej! För det är det inte och man råkar inte bara, det gör man inte.

Mama! Mama! We are coming home!

Åhh! Jag längtar efter barnen nu. Längtar så jag spricker. Det känns på riktigt som att mitt hjärta vill rymma ut ur sin bur- bröstkorgen och springa längs E4an och möta upp med familjen. Jag bara längtar, megalängtar. Jag har ju varit kvar här i stockholm och jobbat ensam. Och jag har passat på och gjort massor med skoj, men de kvällar då jag åkt från butiken sent. Hem till ett tomt mörkt hus. Tyst. Ja, inte direkt kul. Man känner sig sjukt ensam och uttråkad. Jag som tänkte att det skulle vara mysigt att komma hem och bara slå sig ner framför TV´n med fötterna på soffbordet. Och TV´n var trist att titta på redan efter nån timma. Så nu är jag redo för ingen egentid och fullt hus igen. Kul!
Bilden ovanför är från Hörnefors- Lily leker "Sressan" och Henrik är "Bajser". Alltså Princess Peach och Bowser från Super Mario :)

Studentblåsa från 70-talet

Fierce.

Jag fick prova svärmors studentblåsa från 70-talet när jag var på besök. Hon har sytt den helt själv och virkat spetsarna som går som band i midjan och runt benen. Så snygg och så välsydd. Kände mig riktigt fierce! Alltså snygg à la Charlies änglar :)

retrolek

Farmors gamla nalle är så fin och lurvig.

Hemma hos farmor och farfar finns ett helt lekrum- PROPPAT med leksaker. Fina, gamla leksaker. Som dessa. Lite retro är helt rätt när det gäller leksaksdesign.

Partyparty

Partypinglor

Partydrinkar

När man är ensam hemma utan barn så är varje kväll  en potentiell partykväll. Det tar jag vara på- för under resten av året brukar inte drinkarna dugga tätt. Så jag har varit ute med vänner typ varje kväll. Och pinglat.

Min filosofi

Så det så!

Holidate

Henrik, jag och Lee tog ett tåg tillsammans till stockholm. Flickorna fick vara kvar hos farmor och farfar- ensamma. Och Lee skulle flyga vidare till Gotland. Jag jobbar ju och Henrik ville gå på en konsert. Så plötsligt blev jag och Henrik ensamma kvar i stan. Vi passade på att ta en dag då vi båda var i stan utan barn och gå på date. Så mysigt! Jag tror verkligen att det är hemligheten till en bra relation- att vara intresserade av varandra och njuta av varandra- leva med varandra inte bredvid varandra. Så vi gjorde stan i solen och njöt av varje sekund.

Loppisploppis

Vi har varit en sväng i umeå. Je, eller barnen och Henrik är kvar och jag har åkt hem till Stockholm för att JOBBA, JOBBA, JOBBA- och festa lite... ;)


När jag är på semester så ÄSLKAR jag att gå på loppis. Här är några av de fynd jag gjorde i Umeå.

Två bilder och en spånkorg. Wihoo!

Sommar semester sol

Maria Nyckelpiga

Smultron på strå

Sol i blick och fruktstund

Soligt värre!

Slip´n´slide

Solstollar

Sommarben

Vår sommar hittills i bilder.