Jag var skitnervig innan jag bestämde mig. Velade fram och tillbaka. Det är ju ändå en ganska stor grej- att blondera sitt hår. Det är osäkert hur man kommer se ut efter det är gjort- kanske blir man jättesnygg och ser sådär cool, trendig och stilsäker ut. Eller så ser man ut som en trött småbarnsmamma som desperat försöker se sådär cool, trendig och stilsäker ut, men totalt misslyckas och bara ser billig ut...
Japp. Hursomhelst. Jag bestämde mig ca en minut innan det var dags att starta middagen, ensam hemma med tre hungriga vargar (barnen) som satt och gnällde på hur hungriga de var. Då- då, passade jag på att smeta in en illaluktande sörja i mitt hår- som luktade så starkt att man fick rethosta. Smörjan skulle sitta i 35 min. Så det var 35 min av missnöjdhet, rethosta och middagsstress. Dessutom blev Juliana ledsen över att jag skulle bli blond och sa att "det är fult". Ja, som ni hör så hade vi jättekul i dessa illaluktande minuter.
Emellanåt kikade jag i spegeln och tyckte att det inte blev nån skillnad... Men det stod i bipacksedeln att det ibland ser mörkt ut trots att det blivit blont. Så okej...
Ja- och här på bilden kan ni se resultatet av blonderingen. INGEN SKILLNAD.
Kul att sitta och nervpirra och vela fram och tillbaka, middagsstressa och missnöjes trösta med rethosta- for nothing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar