Sista spurten

Oj, vilken långsträcka. I lätt lutande uppförsbacke. En förrädisk uppförsbacke. Man kan inte se den på avstånd. Det ser helt görbart ut, men när du väl är där och försöker hålla ångan uppe- då är det nåt som bara tar emot. KÄMPA!

Så skulle jag beskriva upploppet mot semestern som småstartar imorgon. Phu!

Jag har haft en minst sagt kämpig vår och försommar- med försäljning av åsögatanbutiken- Ni vet att flytta inkromet från en butik till en annan kräver en hel del pusslande- samt att då samtidigt "rigga om" den gamla butiken till ett "outlet" för att slutligen städa ur och montera allt i nya butiken. OMG! Svetten bryter fram bara när jag skriver dessa rader!

Och lägg då på det- visning av ditt hus och att försöka få ihop livet med barnen och jobbet och krafthämtning. OMÖJLIG EKVATION! Tro mig!

Så nu go´ vänner är jag överkokt och SÅ redo för semester. Vi kommer att åka till min svägerska Erika (ja, ni vet: "erikakanberika"- Erika) och hennes man Ulf och tvillingarna. För att fira midsommar på deras underbara landställe. Det blir säkert supertrevligt! De är så duktiga på att göra traditionella högtider till minnesvärda tillfällen. Sen drar vi direkt norröver till Umeå- där vi ska bo hos min svärmor och svärfar. Sen kommer jag hem ensam och jobbar ett par veckor till och sedan sätter lite mer semester igång- det är då vi far till Göteborg för Way-out-west festivalen och sedan till Gotland. Wohoo!

På jakt efter en patcholiparfym

Min parfym som jag har älskat har tagit slut och då har såklart företaget som gjorde parfymen klappat ihop och stängt ner :/ Så tråkigt! Hade jag vetat hade jag köpt på mig ett livtidslager från dem. Men nu finns det inget att få tag på. Så jag letar med ljus och lykta efter en parfym med djup doft av patcholi. Gärna med tränoter och inslag av vanilj. Har du ett tips? Isåfall blir jag superglad!
Just nu lutar det åt Noir Patcholi från Histoires de parfums.
Men det får nog bli ett sample först- jag är ju superkänslig mot dofter och får lätt sprängande huvudvärk av fel dofter.

Denna?

Skolavslut och sommarstart

Igår gick min son ut 5:an! En stor grej tycker jag. I mitt minne kan jag minnas mig själv som 12-åring. Jag tyckte absolut att jag var stor. Stor nog att börja bestämma lite själv och få lite ansvar. Och nu är jag själv mamma till en snart 12-åring! Jag kan inte fatta det! Det var ju alldeles nyss han var en liten kille. Snällast i världen. Alltid lite rädd och orolig. Sådär så man fick pusha fram honom, trösta honom och torka våta tårar på hans små bulliga, gulliga babykinder. Hålla små babyfuktiga händer när man gick till parken och bära skramliga hinkar i den andra. Nu står han framför mig och är helt förvandlad- han är en storkille. Det känns som att det gick över en natt! Det blev sådär extra knock-i-ansiktet-tydligt när jag tog en bild på honom efter avslutningen. På bilden fastnade inte en glad småunge. På bilden fastnade en tonåring.

Lee- en tonåring

Visning på huset= misslyckat

Ja, då har vi haft visning på vårt magnifika, fantastiska hus som jag ÄLSKAR. Och det blev noll bud. NOLL, zip zero, nothing. Så nu måste vi städa och visningsrigga huset igen. Nästa visning blir på söndag... Passa på att gå på visning i ett hus som är omskrivet i både jeu de paume och family living... Så be there or be square!

superblond

Jag har gjort det! Jag har blonderat mig!

Jag var skitnervig innan jag bestämde mig. Velade fram och tillbaka. Det är ju ändå en ganska stor grej- att blondera sitt hår. Det är osäkert hur man kommer se ut efter det är gjort- kanske blir man jättesnygg och ser sådär cool, trendig och stilsäker ut. Eller så ser man ut som en trött småbarnsmamma som desperat försöker se sådär cool, trendig och stilsäker ut, men totalt misslyckas och bara ser billig ut...

Japp. Hursomhelst. Jag bestämde mig ca en minut innan det var dags att starta middagen, ensam hemma med tre hungriga vargar (barnen) som satt och gnällde på hur hungriga de var. Då- då, passade jag på att smeta in en illaluktande sörja i mitt hår- som luktade så starkt att man fick rethosta. Smörjan skulle sitta i 35 min. Så det var 35 min av missnöjdhet, rethosta och middagsstress. Dessutom blev Juliana ledsen över att jag skulle bli blond och sa att "det är fult". Ja, som ni hör så hade vi jättekul i dessa illaluktande minuter.  

Emellanåt kikade jag i spegeln och tyckte att det inte blev nån skillnad... Men det stod i bipacksedeln att det ibland ser mörkt ut trots att det blivit blont. Så okej...

Ja- och här på bilden kan ni se resultatet av blonderingen. INGEN SKILLNAD.

Kul att sitta och nervpirra och vela fram och tillbaka, middagsstressa och missnöjes trösta med rethosta- for nothing!