Förritin´

Bilder från ungdomen. Jag fattar inte varför jag tycker det är så spännande att gå igenom dem. Jag antar att det är för att man fått distans till den tiden och plötsligt kan man se att den man var- är den man är och det är inte så illa.

Alltså: Jag känner igen mig på bilderna och med facit på hand så var jag nog ändå den bästa version av mig själv. Rätt så cool.

Här står vi utanför vår gymnasieskola och fnittrar. Jag står i mitten, syrran till vänster och till höger en kompis som jag tappat kontakten med.