Porr porr porr

Alltså jag är en sån "hus knarkare". Det är nästan otäckt. Jag bara sitter dagarna i ända och drömmer om det där huset. HUSET med stora bokstäver. Det ska vara en dold pärla med massor av potential till helt rätt (gärna lågt pris) och sedan ska jag bara gå loss med all min kreativitet och händighet och bara skala fram, bättra på, förändra och på ett magiskt sätt förtrolla huset så att det blir det där underbara drömhemmet där vi kan bo. Och det får gärna ta lite tid att fixa i ordning det, för det är ju liksom en del av det roliga. Så länge det är "beboligt" under tiden så har jag inte stora problem med att låta processen ta tid. Och låta huset växa fram.
Och iochmed att  vi har en begränsad budget så är det verkligen en lite utmaning. men jag är inte den som räds en utmaning! tvärtom! Jag älskar det! För jag blir så mycket mer nöjd med resultatet om det blir lyckat :)

Vi går just nu i sälj tankar med vårt stora underbara hus- det som vi har lånat av den familj som flyttar in efter oss. För det huset är sitt egna- det är inte mitt. Jag har inte vågat "gå loss" med mina egna små lösningar och färgval, utan hållit det till en neutral bra bas. Och det är fint, men inte mitt.

Så därför sitter jag här nu och hus porrar. Och tittar in på denna underbara blogg. Där man verkligen får följa med på "resan". Mmmmm, "kurr", "kurr" som katten säger när hon spinner....

Where the wildroses grow

Vildrosorna växer upp

Jag är nog en ganska flummig mamma. Hippieaktig liksom. Det är för att jag tror att det blir bäst i slutändan på det sättet. Mina barn är kreativa, sprudlande människor med massor av infall och energi. De är som vildrosor som står där de växer och deras egna växtsätt och förmåga att finna energi och livskraft ger den allra vackraste rosen.

Morgonstund har kaffe i mun

Asså mornar. Fy vad jag är morgontrött! Det är ett skämt! Jag har varit småbarnsförälder i 11 år nu och jag får KÄMPA varje dag med att komma ur sängen. Det enda som jag vet funkar är KAFFE! GOTT KAFFE!
Så nu har vi köpt en värsting kaffebryggare och varje morgon börjar lite bättre :)

Moccamaster en riktig mästare på att brygga kaffe.

Kaffe och funderingar på morgonkvisten

Inget må förgås

Jag är riktigt jobbig när det gäller en hel del. Fråga min make. :) Men en sak som jag är jobbig med, som faktiskt kan bli något fint i slutändan, är att jag samlar på mig saker som kan se ut som skräp, men som en dag kan komma väl till pass i ett pyssel. Som dessa småfåglar som förljer med Ferm living kuddar och annat.

Man kan ju inte kasta supersöta små filtfåglar.

Nej! Lägg dem på hög tills du en dag har många nog för att göra en mobil till barnrummet :)

Här är de på sina ettiketter

Voila! Pippifåglarna blev supersöta på en liten mobil!

Gulle-nusse-tok

Det här är en bra bild av vår familjecirkus. En tokunge med fingervantar på fötterna som dansar och sjunger. Lätt vindögd och supergullig!

Lotta på bråkmakargatan

Jag och Juliana åkte på teaterföreställning igår. Det var så himlans mysigt och kul att få göra något- bara hon och jag.


Vi såg "Lotta på bråkmakargatan" på stadsteaterns Lilla scen.


Föreställningen var helt otroligt fin, rolig, kreativ och rörande. Ordet rörande har jag lagt dit för att jag som mamma till ett barn med ADHD, kände igen så mycket från min son och hans barndom. Så många missförstånd och raseriutbrott och så många tårar som man får stryka från hans kind.

Jag vill verkligen rekommendera alla med barn i åldern 4-7år att gå och se den!

Lotta på bråkmakargatan

Toa citat

En av ungarna satt på toa och kämpade med en bajskorv, tittade upp på mig och sa:

"Svärdslukare har det lätt- de kan bara peta ut bajskorven med sitt svärd."








Ja, kanske....

Fint på jobbet

Det är kul att göra lite extra fint så här när vårnyheterna trillar in. Väldigt inspirerande :) Jag hoppas att detta är året då vi tar ordentlig fart... Uni är ju trots allt min dröm...

Bad girls

Lily älskar att bada. Hon är som en liten fisk i vattnet. Lustigt, det är liksom hennes "rätta element".

Kissemissen

En dag vill jag ha en katt. Det får bli en sibirisk katt, eftersom de är "allergi fria". Det ska vara en honkatt och hon ska heta Siri. Men det får bli när vi har flyttat- en sak i taget :)
Men jag längtar!

First aid kit

Det kanske var såhär "First aid kit" startade sin bana mot stjärnorna. Ett högljutt jam, en lat lördagsmorgon i pyamas. Man kan ju alltid hoppas :)

Bräd brudar

Vi tog en långhelg fredag- tisdag. Bara jag, syrran och en polare.
Vi åkte till sälen och njöt av snowboardfart, afterski-kvällar och förtroliga samtal. Alltså allt det man inte hinner med småbarnslivet. Så fantastiskt härligt. Vi har bestämt att det blir en tradition from nu!

Gullighets varning!

Juliana älskar fågelkvitter. MYCKET. Hon lyssnar på sin lilla bok med "Fågelsång" varje dag och hon imiterar deras läten. Väldigt nördigt och väldigt gulligt. En dag tog hon fram ett papper och skrev ner sina absoluta favoriter. Som ett "snabbindex". SÅ GULLIGT SÅ JAG TROR JAG DÖR!

VABruari

Lily vaknade mitt i natten pigg som en mört. Jag tror det var febernedsättande hon fått på kvällen...

Jaha, nu är VAB-cirkusen igång. Alla barnen har varit hemma med feber och hosta i veckan.
Kul :/
... Eller inte så värst, särskilt för oss som är egenföretagare. Det blir en massa jobb på kvällen/natten istället för att hinna ikapp med allt. Phu!

Fina Lily

Söndagsfin

Vi är ju en småbarnsfamilj precis som vem som helst och mina ungar plöjer lerpölar och rullar i snö. Så fina kläder måste vara praktiska. Men Ibland tar vi på oss det finaste vi har och åker någonstans där vi inte kommer stöta på en snöhög eller en vattenpöl som måste utforskas. tex mataffären. Det gör söndagen lite extra speciell.

Jag gjorde ett ljus

1. Smält ljusmassan. I detta fall så var det adventsblockljus från i julas.

 

2. Förbered en ljusform och veke. Jag tog ett gammalt bomullssnöre. 

3. Häll ljusmassan i formen.

4. Klart! Tänd och mys!

Superenkelt och bara en massa återbruk. Kul!

Älskar "Gör-det-själv" tips :)

Mycket utav dagens bloggvärld handlar om "gör-det-själv" tips. Och många av dem är fina och bra, men ärligt talat så kräver de flesta att man har konstnärlig ådra för att resultatet ens ska komma i närheten av bloggbilden. Men här kommer ett nyttigt "gör-det-själv" tips som inte fokuserar på konstnärlighet utan på praktiska och smarta lösningar. Hela bloggen är full av dessa tips och annat matnyttigt och viktigt.


Lär om hur du enkelt gör en projektor till din smartphone här. Ett superbra tips om man vill ha en trevlig söndag- som jag tipsade om i ett tidigare inlägg då mina föräldrar kom med en projektor och hela familjen samlades. Supermysigt.

Jag ska iallafall hem och testa detta :)

Brev till Jan Björklund

Hej Jan Björklund.

Jag är en stolt mamma till en elvaårig kille. En kille som började sitt liv med samma förutsättningar som vilken underbar unge som helst. En kille som har haft solsken i blick och glädje i att lära sig. Visst, en diagnos kom emellan och därefter följde några år av bristande självförtroende. Särskilt då jämnåriga lärde sig läsa och följde den utstakade läroplanen, medan min son tragglade på med läsning. Där gåtan bakom bokstäverna som så magiskt bildade ord för hans klasskamrater förblev dolda i ett dunkel för honom. Och bristande kompetens och möjlighet till särskilt stöd saknades på den relativt nybildade friskolan. Den skola som lät så bra "på pappret" visade sig vara en utmärkt plats för barn som kan följa läroplanen, men ett rent helvete för den som visar sig behöva särskilt stöd. Min son lämnades åt sitt öde i skolvärlden.

Jag kallades på möte efter möte med skolan. Och problemet lades snyggt tillrätta i mitt knä. Min son kunde inte läsa pga av mitt bristande engagemang i hans lärande. Min son kunde inte läsa pga avsaknanden av läxrutitner. Men läxorna var mitt sisyfos arbete. Vi tragglade och tragglade, men vilken nytta gör läsande av läxor i böcker när man inte kan läsa? Slutligen när min son gick i trean tog jag ledigt från jobbet och höll min son hemma i två veckor. Vi började "från början", på lägsta grundnivå av läsinlärning. Och tro mig! När jag skickade honom till skolan igen kunde han läsa. Efter tre år av ignorans från skolan så lärde jag honom läsa på två veckor och gav honom nyckeln till allt lärande.

Nu har min son börjat en kommunal skola där han stortrivs, där alla rutiner finns för att plocka upp och stödja ett barn med min sons behov. För det krävs lite extra insatser när man ligger flera år bakom i läskunskapen och ska plocka upp böcker och kunskaper som bygger på att man besitter dessa kunskaper enligt läroplanen. Min son är för duktig för särskolan och ändå är han nybörjare i mycket. Det blir så när man "halkat" utanför skolans plan. När lågstadiet spenderades på fel ställe utan resurser och jag som förstagångsmamma till en skolpojke inte insåg att det var värdefull tid som rann oss ur händerna. Tid som friskolan spenderade med att göra absolut ingenting för min son. Tre år är värdefull tid när det handlar om de första stapplande stegen mot kunskaper, för hamnar man efter i startskottet så kan det vara så att man för alltid har hamnat efter, utan möjlighet att ta igen förlorad tid.
Detta är som du kan förstå ett problem.

Min son har kämpat sig fram med sådan viljestyrka, mot alla odds läser han idag med sina klasskamrater som han började skolan med i förskoleklassen. Och han tar in förlorad tid, steg för steg. Resurserna på den fantastiska kommunala skolan där han går har hjälpt. Hemmiljön hjälper, för nu har jag förstått att ingenting kommer "gratis" när man har barn med diagnoser. Nu har jag förstått att om jag inte slåss för min sons rättigheter i skolan så kommer han att förlora än mer. Och halka efter tills han är ohjälpligt bakom.


Därför vill jag skriva till dig och berätta om de första åren i skolan och om hur en helt vanlig solskensunge hamnade fel, halkade efter. Och hur betygsättning som klättrar nedåt i åldrarna sätter ytterligare käppar i hjulet för de som inte kom igång direkt i skolan. Där år av utredningar och diagnoser och medföljande utprovningar av mediciner och sökande efter rätt dos och krav på reurser i skolan helt enkelt gjort att barnet hamnat efter. Jag ville skriva till dig och berätta om ett helt vanlig barn som återigen ska få sitt självförtroende tillknygglat och upptryckt i ansiktet och betygsatt. Ett helt vanligt barn som är min son.

Min son sa en så bra sak efter att han gråtit i flera dagar över ett dåligt omdöme, då jag tröstade honom med att det inte är så farligt och han kan försöka igen och läsa på. "Hur kan man ge betyg till barn som är för små för att förstå vad "betyg" betyder?"

Tänkte bara att du skulle höra detta.

/ Sara Skogsmark