Ensam hemma

Maken är på resa. Vi är båda egna företagare, och vi måste ge varandra möjligheten att utveckla våra företag efter bästa förmåga så det är inte så att min make satsar på karriären medan jag står hemma med ungarna på höften.

Idag var det jag som skötte ruljansen. Men det gick så lätt!

Det löste sig på bästa sätt. Ute på gården träffade jag syrran med hennes barn (Vi bor i ett stort parhus) och det visade sig att även hon skulle vara ensam med barnen ikväll, då hennes make skulle på möte hela kvällen.
SÅKLART äter vi middag ihop då :) Så vi passade på att förvandla "ensam hemma med alla ungar" till härligt "avslappnad tjejmiddag med ungarna som passar på att leka" mitt i veckan. Fantastiskt härligt!

Så nu sover barnen. Och jag ska passa på att ha lite egen tid :)

Sommaren är härlig, men kort

Fy! !


Idag har jag varit sådär stressad som man bara blir efter ett par veckor av vardag- läs: arbete (massvis med arbete) och lämning/hämtning på dagis och skola varje vardag, hinna med fritidssysselsättnigar på helgen för tre barn och sen helst hinna med nåt avslappnande/energigivande själv. Tvättberg höga som Mount Everest. Listan kan verkligen göras HUR LÅNG SOM HELST. Helt enkelt när ekorrhjulet sätter fart igen.

Och nu är det ändå bara några veckor sedan semestern och den underbara sommaren och många långa mörka veckor ligger framför. Snart sätter magsjukekarusellen igång och förkyningarna bara avlöser varandra. Fy! Hur ska man orka?!

Vilken tur att man har tagit massa härliga bilder av sommaren som man kan använda som ljusterapi.
Jag bjuder även dig på denna vitamininjektion :)

Unga med ungar

Jag var ung när jag fick min son, nyss fyllda 22 år. Jag var faktiskt fortfarande mitt i ungdomens glada dagar. Men jag välkomnade verkligen beskedet om att jag skulle bli mamma. Nånstans hade jag alltid tänkt att jag skulle få barn tidigt. Inte för att jag någonsin tänkte att det "var mitt öde" och att mitt liv därmed skulle vara över. "Mamma" resten av livet. Snarare tvärtom. Jag tänkte att livet börjar då. Och så har det blivit. Jag hade aldrig kommit på behovet av "Uni" utan min son. Och han har alltid fått följa med oss på vårt, alltid varit välkommen. Och vi har faktiskt fortsatt leva livet. Så som vi tycker det ska levas. Med massor av musik, vänner och kärlek.

Och det är nog viktigt för familjer. Att livet fortfarande fungerar när man fått barn och att drömmar fortfarande frodas. Det blir nog lyckligast familjer så.

Jobb Jobb Jobb

Jag har världens värsta chef. MIG SJÄLV :) Men så ska det väl vara när man är egenföretagare.

För att belöna mig själv för mitt hårda arbete jag gör varje dag, ska jag och syrran på hotell på lördag.

På schemat: SPA, ansiktsbehandling, BIO och restaurang, SOVA.

Wohoo. Ett lyckorus går genom kroppen när jag skriver dessa ord :)