Hon är så nöjd och det har varit lek från morgon till kväll. "Lily-lek" är omvårdande och "låtsas vardag". Det är vad hon tycker är allra roligast- att få låtsas vara mamma och ta hand om ett hem och sina dockor.
Typisk "tjejlek" vilket ju såklart har varit en liten kamp inombords för mig. Jag vill ju att mina barn ska ta del av alla lekar och leka könsöverskridande. Inte så stereotypt. Mina två andra barn har lekt lika mycket med killar som med tjejer. Lekt fritt och lekt fantasifulla lekar utan steroetypa inslag. Och jag har varit så glad. Sen kommer lilla Lily och ÄR en liten mamma. ÄR Frost Elsa och vill leka alla prinsessiga-lekar och drömma typiskt rosa drömmar. Så är det faktiskt bara med henne. Knasigt det där. Jag har såklart gett henne djur, bilar och lego- och visst hon leker med bilar ibland. Nån gång- men huvudsakligen rör sig hennes lekar i dockvrån. Men någonstans har jag resonerat fram att det är vem hon är, men ingen kan säga att det är för att hon är flicka- för Juliana är en flicka och hon drömmer om rymden och att klättra så högt hon kan i träden på gården. Utan det ÄR vem Lily ÄR. Hon är mer lik sin pappa- som är väldigt omvårdande. Så när jag inredde Lilys rum så tog jag glassiga pasteller och ja- hennes sovloft är rosa målat för alla hennes rosa drömmar. Hon fick en ordentlig dockvrå- där hon verkligen kan leka hem. En spis, docksäng och allt som hör "hus- och hemlekar" till. Men hon har fortfarande en stor låda med lego och småbilar i en annan. Ifall den leken skulle behövas lekas.
För grundtanken med min filosofi runt Uni är ju att låta "barn vara barn" och att barnen ska få ge uttryck för den person de verkligen är inombords- utan att begränsas av yttre stereotyper. Och det måste ju gälla åt andra hållet med eller hur? Vilken rätt har jag att säga att Lily gillar "fel" saker och leker "fel" lekar. Då är ju jag lika begränsande- fast åt andra hållet...
